Förvånande nog är teckenspråk inte internationellt. Det finns till och med "dialekter" i Sverige.
- Jag lärde mig teckenspråk i Leksand och när jag senare träffade en döv så undrade han om jag var dalkulla, berättar Maud Danielsson, som jobbar som dövblindombud för handikappomsorgen i Piteå.
Då är personalen på Wayne´s coffee i Gallerian smått unika. De har lärt sig menyn på teckenspråk och kan också en del andra tecken. Hit går gärna Jan Nyström och andra döva för en fika.
- Man kan känna sig lite hjälplös om man inte förstår, men nu har vi gått en kurs och det känns kul, säger Petra Sjöberg och får medhåll av arbetskompisarna Rachel Sin och Cecilia Jonsson.
- Då använder vi taktilt teckenspråk. Den dövblinda håller sina händer över händerna på den som tecknar och kan på så sätt läsa av tecknen. För den som inte kan teckenspråk kan man bokstavera i handen, berättar Maud Danielsson.
Ett viktigt mål, som handikapprörelsen driver, är att samhället ska vara tillgängligt för alla 2010. Ett viktigt led i det är rätten till tolk. En uppgift som sköts av Tolkcentralen i Luleå som servar hela länet med teckenspråkstolkar.
- Vi är med från födseln till döden och det kostar ingenting, berättar tolken Ulla Höglund.
Enligt Jan Nyström fungerar det här med tolkar och ledsagare olika i landets kommuner. I en del sämre, men i Piteå är det mycket bra anser Nyström.