Den 14 maj 1981 tog riksdagen det historiska beslutet och sedan dess arrangeras Teckenspråkets dag den 14 maj varje i år. På lördagen fanns Piteå dövas förening och Svenska kyrkan på plats i Gallerian för att manifestera dagen.
– Vi har en arbetsgrupp tillsammans med Sveriges dövas riksförbund med uppgift att öka tillgängligheten i kyrkans verksamhet för döva, säger prästen Anna Yttergren.
Svenska kyrkan satsar två miljoner kronor på att bjuda in unga människor till en gemenskap på teckenspråk i kyrkan, men Luleå stift är inte med i det projektet.
Att det finns mycket att göra för de dövas situation i samhället är uppenbart. Åsa Henningsson, talesperson för Piteås döva, berättar på teckenspråk som översätts av tolken Nina Harila att mycket kan bli bättre.
Svenskt teckenspråk är reglerat i lagen och stat, landsting och kommuner har egentligen ett särskilt ansvar, men det brister fortfarande i tillgänglighet och bemötande.
– I Piteå kan inte döva beställa färdtjänst, trots att det finns sms och e-post. Det borde gå att lösa, berättar Åsa Henningsson på teckenspråk och fortsätter:
– Ett annat exempel är svt:s regionala nyheter som inte textas. Vi är så få att vi inte räknas och de ekonomiska satsningarna på döva som grupp år dåliga.
De tekniska framstegen är stora och numera får många döva barn inopererat cochlea-implantat.
– Det fungerar för en del, men är ändå begränsande. Vi ser det som viktigt att satsa mer på teckenspråk. Det är ett eget språk, inte ett komplement.