Att David Sjölund kommer från Svensbyn känns helt naturligt. Hans musik känns lite som den där uppmaningen ute vid Swensbylijda. "Hägd å nalta". Inte för att musiken skulle vara sävlig, tvärt om, men det är vänliga låtar med ett brett tilltal och tämligen njutbart för stunden.
Det är en sympatisk artist vi möter och jag vet inte hur många gånger han säger ordet "fantastiskt", men jag kan förstå det. Det är första gången den Stockholmsbaserade it-konsulten står på scenen i sin gamla hemstad på väldigt många år. Inför fullsatt salong och med så bra respons kan jag förstå känslan där uppe på scenen.
Bandet är en positiv överraskning dessutom. The Southerners känns som ett riktigt band med gemensam framåtrörelse där Kenneth Selins akustiska gitarr målar med bred pensel och Klara Stenfelts aktiva basspel går som tåget. Det bjuds på en del snygga extraslängar från gitarrerna och i "Day by day", en av konsertens bästa låtar, känner jag att de fem verkligen är på tå, nästan övertända, men på ett bra sätt.
Sjölund själv kan dessutom bidra själv med ett gitarrsolo eller två som har rätt "twang" i det här countryrocksammanhanget.
Rösten funkar ju kanon för det här och med uppbackning av tre röster som lägger stämmor blir det riktigt maffigt, men leadsången ligger oftast väldigt bekvämt. När man växlar upp i slutet på "A change" blir det genast extra bett och kanske kunde man variera lite mer.
Textmässigt finns en bit kvar att gå, men David Sjölund har bra melodikänsla och krånglar inte till det i onödan. Bäst är det i de raka rocknumren. Kofösarcountryn passar jag gärna på. Jag har stjärnor noterade i blocket vid "Stay with me", "Lazy" och nyskrivna "Faith". Det är lightprodukter med smak på mer, som klippta och skurna för P4 en fredagseftermiddag när du har fått sluta tidigare.
Jag blir inte det minsta förvånad om det en vacker dag står "D. Sjölund" på dörren till en Jill Johnson-hit.