Sundström gör en Sundström

STEFAN SUNDSTRÖMFabler från Bällingebro(National/Bonnier)PPP

Piteå2006-10-20 00:00
VISROCK. Det är 2006 och moderaterna har tagit makten i Sverige. Det är tid för omstöpning av trygghetssystem och fortsatt kommersialisering av det offentliga rummet. Allt går att sälja och går det inte kan säkert någon konsult hjälpa till med att få ut någon krona. Allt medan Svenne sitter med gapande mun och glor på hjärnbefriade dokusåpor och förnedrade ungdomar i Idol.



Kanske tur då att det finns motkrafter som exempelvis Stefan Sundström. På sin hemsida erbjuder han gratis nedladdning av sina låtar framförda live och en del kompisars alster. Det är onekligen som att gå mot röd gubbe i en tid då storbolagen helst av allt vill snöpa fildelarna i tonårsrummen.

Och så släpper han en ny skiva som han kallar "Fabler från Bällingebro". Det är inte någon direkt politisk platta (med ett stort undantag), men givetvis har Sundström åsikter om både det ena och andra. Att han inte gillar Idoljuryn framgår klart i fina visan "Trägårn" och den Allan Edwalldoftande "Dyrt att vara fattiglapp" talar klarspråk.



Som vanligt, kanske man kan säga, pendlar Sundströms uttryckformer mellan närmast naturlyriska visor som i "Gässen på fälten", snyggt förgyllt av munspel, bossatempo som i "Sabina går iväg längs Malecon" och lite Stoneshäng som i "Häst på Ekerö".

Stefan Sundström gör också två sånger, "Haren" och "En näve näring", av den för mig okände Charlie Engstrand. Den sistnämnda sången i fin duett med Nina Ramsby uppbackad av jättekören Kör för alla. Han hinner också med en hyllning till Cornelis i "Häst utan tyglar" (de sista raderna skrivna av mästaren).



Sammanlagt tio spår plus den drygt 16 minuter långa rockvisan "1900" där berättaren Stefan Sundström ger sig i kast med det våldsamma 1900-talet. Han avhandlar krig, förtryck och klasskamp i den långa övertygande texten. Riktigt bra och visst vill vi höra den när Sundström kommer till Piteå den 9 november.



"Fabler från Bällingebro" är egenproducerad och Sundström omger sig med ett flertal namnkunniga, fina musiker, men som helhet når inte skivan upp till samma höjder som föregångaren "Hjärtats melodi". Det skulle ju kunna bero på att legendaren Anders Burman producerade den, men jag tror snarare att Stefan Sundström inte riktigt lyckats skriva lika stora sånger den här gången. Det jag däremot vet är att Sundström gör en Sundström.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om