Under förra veckan har många Piteåbor varit på plats och via PT följt rivningen av Strömgården. Trots att rivningsbeslutet länge varit ett faktum har det florerat varierande uppgifter om varför Strömgården rivs. Jan Ställs besked är tydligt:
– Det är samhällsutvecklingen med behov av nya lägenheter som har drivit fram det, fastigheten ska exploateras, säger han.
Det var alltså inget fel på Strömgården?
– Nej. Byggnaden var däremot inte av bästa kvalitet. Den bärande stommen bestod till största delen av ytter- och innerväggar i murad lättbetong. Sen var det armerade betongvalv för varje våningsplan, säger Jan Ställ.
Det var han själv som fattade delegationsbeslut om rivning. Kommunen ansåg inte att det fanns någon passande verksamhet för Strömgården, som byggdes 1959 för att tjäna som äldreboende.
– I dag när vi exploaterar och bygger nytt så händer det att vi river gamla byggnader, säger han.
Ställ anser inte att det går att slå fast någon specifik livslängd som man kan förvänta sig av en byggnad.
– Det varierar väldigt mycket från byggnad till byggnad, det finns byggnader som är 100 år och äldre som går att anpassa alldeles utmärkt för ny verksamhet till rimliga kostnader.
– Men i det här fallet tycker jag att rivningen är fullt berättigad. Byggnaden hade inte de kvaliteter, varken tekniska eller planlösningsmässiga, som innebär att den var värd att bygga vidare på. Vilket också exploatören konstaterade, säger Jan Ställ.
Inte heller Brith Fäldt (V), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, har några betänkligheter kring rivningen.
– Ska vi nu förtäta inne i stan så är den här tomten en av de få som finns kvar, eftersom även Stadstornet byggdes, säger hon.
Hon förklarar att det intryck hon fått under ärendets gång är att statusen på byggnaden var väldigt dålig.
– Har man bedömt att byggnaden tjänat ut – fine, säger Brith Fäldt.
Hon hoppas att de hus som byggs i dag ska hålla för en längre tid framåt.
Under perioden 2016–2018 har kommunen investerat 1,2 miljoner kronor i Strömgården. Rivningen, som är en så kallad selektiv rivning, utförs av BDX och kostar 2,1 miljoner kronor. Fönster, dörrar och andra byggnadsdetaljer forslas till Bredviksberget för deponering, medan betong och tegel krossas till fyllnadsmassa, som ska användas på Haraholmen.
Stadsarkitekten Florian Steiner är kluven till rivningen.
– Det är både och. Strömgården var en intressant byggnad från sin tid. Den hade en intressant form. Naturligtvis kan man konstatera att den hade bevarandevärden, men den var inte skyddad i en detaljplan, säger han.
– Jag hade gärna sett att man försökt göra något med byggnaden. Men fastighetskontoret gjorde bedömningen att det inte gick, säger Florian Steiner.
Samtidigt känner han sig positiv till det nya bygget, som beviljas bygglov i veckan.
– Här finns en möjlighet att skapa en ny bebyggelsestruktur som är mer kvartersformad. Vi försöker skapa en rutnätsstad. Vi förlorar en karaktärsbyggnad, men vinner en enhetlig stadskultur, säger Florian Steiner.
Han hoppas att den nya byggnaden ska hålla i minst 100 år.
– Jag tycker man ska bygga med vetskapen att det här kommer att hålla över tid, men hur det blir i verkligheten kan man aldrig veta, säger han.