Stjärneögon

Vad var det som hände när du slutade le? Vem släckte stjärnorna i dina barnaögon? Vem klippte dina vingar när du ville flyga? Vem hånade din fantasi? Det är ju livets källa.

Vem låt dig ropa utan att få svar? Vem kammade ut tryggheten i din tvinnade hårtofs? Vem glömde att berätta att spöken spricker i ljuset? Vem skrattade bakom din rygg när du sjöng och vem hånade dig och kallade dig svag när du grät?
Jag önskar du är stark nog att ta tillbaka ditt liv, din fantasi och din glädje. Att du orkar leta rätt på de förlorade pusselbitarna och bygger tills du blir hel.

Jag önskar och hoppas att din ungdoms iver återger dig stjärneögon och att de åter lysa mot oss.
Jag tror att din frusna själ kan få liv igen.