Det är ibland svårt att förstå vad Mietek Grocher säger. Brytningen och åldern, han har fyllt 90, gör sitt och uttalet är inte alltid på topp. Ändå satt en hel sal full med niondeklassare helt tysta i över två timmar. För historien är gripande. Den är så grym att man ibland vill värja sig, man vill inte höra mer.
Efter föreläsningen frågar PT hur han orkar. Hur orkar han att hundratals gånger gå igenom smärtan som det innebär att berätta. Svaret är enkelt: Jag är skyldig att berätta för kommande generationer. Detta får inte hända igen.
Han vet inte för vilken gång i ordningen han berättar sin historia om obeskrivliga grymheter han sett och upplevt i andra världskrigets koncentrationsläger. Men han vet att han förra året föreläste mer än 200 gånger på olika platser i Sverige. I Malmö vågar han inte längre föreläsa.
– Det är stor tragik i Sverige i dag. Jag försöker uppmana ungdomarna och andra att vara på sin vakt mot rasismen, bekämpa den, säger han.
Berättelsen börjar i ett av de många getton som fanns då Mietek bara var ett barn. Därifrån får man följa hur familjen deporterades till det första koncentrationslägret av många som han och hans far gemensamt lyckades överleva. En ren slump, menar Mietek Grocher, som lyckades fly gaskammaren.
– Jag lyckades hålla mig nära dörren till gaskammaren och när en ouppmärksam vakt tittade bort, sprang jag i väg till block 44 där min pappa placerats.
Modern selekterades bort redan vid ankomsten till första lägret och gasades ihjäl, systern gick senare samma öde till mötes.
Vid ett annat tillfälle räddade pappan hans liv. Tyfus härjade i lägret och en dag upptäckte pappan fläckar på Mieteks kropp. Han fick även hög feber.
– I varje block fanns en utvald, privilegierad jude som tillhörde Judiska rådet. Denne man var bekant med pappa och hjälpte honom så jag inte skulle bli dödad när jag var sjuk. Han gömde mig i en liten skrubb och gav mig filt, mat och vatten. Jag överlevde.
Flera gånger brister det för Mietek Grocher. Han sörjer att hans pappa inte fick uppleva krigsslutet utan avled när amerikanska plan bombade byggnaden.
En som lyssnade på föreläsningen var elevrådets ordförande Rasmus Persson.
– Det rör om väldigt många känslor som man inte får av SO-läraren.