Åke Berggrens senaste bok släpptes i höst och hans föreläsningar i ämnet har lockat många åhörare.
Norrbotniabanans vara eller icke-vara i centrala Piteå är sedan flera år tillbaka ett häftigt omdebatterat ämne bland Piteåborna. Det läger som vill att järnvägen ska dras längs E4 är röststarka, samtidigt som andra ser möjligheter med en central placering och ett modernt resecentrum. Norrbotniabanan är dock långt från det första ämne som skapat schismer och häftiga debatter genom Piteås 400-åriga historia.
– Man har varit oense kring hur man ska bygga under hela Piteå stads historia och även innan stan kom till. Där det finns folk finns det olika åsikter. Folk har alltid haft olika uppfattningar i avgörande frågor kring stans utveckling, säger Åke Berggren, lokalhistoriker och pensionerad läkare.
Åke Berggren har tidigare gett ut flera böcker om Piteås historia. Hans nya verk "Äldre kartor över bottniska städer" tar avstamp i kartor som visar städernas framväxt i norra Sverige och norra Finland. Åke Berggren berättar att sociala konflikter finns inbyggda redan vid städernas ursprungliga grundande och att städer var något som få personer egentligen ville ha.
– Det fanns ett gammalt system för att driva handel där köpmän åkte runt i byarna och köpte upp det bönderna hade att sälja, samtidigt som de sålde varor som byarna behövde. Det var folk här uppe nöjda med, ingen ville egentligen ha några städer. Det var kungamakten som var missnöjd eftersom den inte hade någon möjlighet att beskatta handeln, säger han och fortsätter:
– Därför ville staten att handeln i byarna skulle upphöra och att all handel skulle ske i städer. Här uppe fanns däremot inga städer på den här tiden, och det är därför Piteå och andra städer här uppe ens grundades från början.
I sin senaste bok utgår Åke Berggren från gamla kartor när han studerar städernas utveckling i norra Sverige och Finland. För Piteås räkning var det nära att stan hade legat i Kåge, där man hade ett färdigt beslut att bygga efter att stan brann ner 1666.
När planerna på en ny stad tog konkret form var Piteå från början tänkt att byggas i Bergsviken. Detta på grund av det gynnsamma vattenläget. Brist på befintlig bebyggelse och en skenande kostnadskalkyl gjorde att stan så småningom byggdes i Öjebyn 1621, med kyrkan som stans centrum. Få personer ville däremot bo där och de mäktiga handelsmännen fortsatte att sköta sina affärer från sina baser i de omkringliggande byarna.
När stan så småningom brann ner 1666 var det återigen dags för bråk och konflikt då en stor del av stadens dåvarande befolkning istället ville bygga en ny stad i Kåge, och då under annat namn.
– Det fanns en tvist med Skellefteåborna som då hörde till Piteå stad. De hade långt och framförde att man skulle ersätta det nedbrunna Piteå med en stad i Skellefteå, eller mer exakt, i Kåge, som hade en bra hamn. Ungefär hälften ville flytta till Kåge och hälften ville bli kvar i Piteå. I slutet av 1666 bestämdes att stan skulle flyttas och då också byta namn till Hedvigsstad. Det var häftiga diskussioner innan det 1667 slutligen beslutades att stan skulle vara kvar i Piteå. Då valdes också Häggholmen som plats för stan.
Åke Berggren säger att konflikt och bråk alltid präglat städernas utveckling. I dag är det många som vill se ett stopp för Norrbotniabanan, men historiskt var det inte ens självklart att några städer skulle byggas i norr. "De byggdes för att kungamakten ville kontrollera handeln ute i byarna", säger lokalhistorikern.
Sedan dess har Piteå sett flera stora förändringar, först vad gäller utvecklingen av fiskesamhället och sedermera en större industrialisering med flera stora fabriksbyggen och infrastrukturprojekt som gjort stan till vad den är i dag. Åke Berggren tror att Piteåbornas intresse för lokalhistoria och stans utveckling är stor och med anledning av sin nya bok har han själv gjort två välbesökta föreläsningar om stans historia.
– Det blev fullsatt, vilket var väldigt kul. Jag tror det finns många som är intresserade av att lyssna på nya aspekter av vår lokala historia, säger han.
Norrbotniabanans dragning är ett kontroversiellt ämne i Piteå med röststarka grupper som hellre vill se en dragning längs med E4. I somras kom många för att dryfta sina synpunkter både på järnvägen och kommunens planer för Sörfjärden. (Arkivbild)
Hur han själv står i frågan om Norrbotniabanan vill han inte gå in på, utan nöjer sig istället med att konstatera att häftig debatt om stadens utveckling är en lång tradition vad gäller både Piteå och angränsande städer.
– Jag vill helst inte blanda mig i diskussionen om Norrbotnia-banan, men jag förstår de olika argument som framförs. Historien lär oss att det är svårt att se hur det kommer att utvecklas under ett antal decennium. Vi måste ta beslut utifrån det vi vet. Jag kan bara konstatera att man alltid haft olika uppfattningar i avgörande frågor kring stans utveckling. Ibland har det inte blivit så bra och då får man göra om det, säger han.
Norrbotniabanan är den senaste stora utvecklingsfrågan för Piteå stad, men historiskt har många utvecklingsfrågor delat invånarna. I många fall har förändring också drivits av staten, många gånger mot Piteåbornas vilja. (Arkivbild)