De föreningar som fortfarande finns kvar kallar sig numera, i de flesta fall, för Aktiva kvinnor. En av pionjärerna var Sofia Marklund från Sjulsmark. Hon var en av dem som åkte runt i Norrbotten och bildade föreningar.
Föreningar som skulle arbeta för föredrag om hemskötsel, barnuppfostran och barnpsykologi samt propagera för sunda och praktiska bostäder. Med andra ord bryta hemarbetande kvinnors isolering och förbättra deras kunskaper.
Samtidigt höll man fast vid hemmet som kvinnas främsta arbetsplats. Kraftfullt markerades att kvinnans hushållssysslor skulle ses som ett arbete.
Eller som det skrivs i en av verserna i husmoderssången: ”Vår är ju plikten och modet att sträva. Använda tiden som är oss beskärd. Var vi än verka och var vi än leva gäller vår gärning en tryggare värld. Vi måste vandra de tusende stegen, kämpa mot fördomar, trender och skrock minnas, att ensam och svag och förtegen blir modig och stark stödd av vännernas flock”.
Själv kom Sofia Marklund med i Sjulsmarks husmodersförening, där hon blev dess första ordförande i samband med föreningens bildande 1943. Småningom anförtroddes hon uppdrag i Norrbottens husmodersförbundet, där hon under ett antal år svingade ordförandeklubban. Hon var med att bilda ett 30-tal husmodersföreningar runt om i länet
I Sverige bildades 1919 Sveriges husmodersföreningars riksförbund, numera Riksförbundet Hem och Samhälle. Husmodersrörelsen växte snabbt och 1935 bildades Lakafors – Pålmarks husmodersförening.
Våren 1936 bildades husmodersföreningen i Porsnäs-Håkansö, en förening som vid starten fick 10 medlemmar och vars styrelse till en början bestod av Helena Vikman, Elsa Vikman, Ruth Andersson, Agda Lundman, Lisa Lindgren och Lilly Lindgren.
1938 startade husmodersföreningen i Arvidsjaur. Ganska snart fanns en husmodersförening i varje större tätort.
Bredsel och Vistträsk fick sina husmodersföreningar 1944, Sikfors 1950, Korsträsk 1952 och Arnemark så sent som 1960.
En tidig studie av en lokalförening under 1950-talet visade att medlemmarna var gifta med affärsmän, hantverkare eller lägre statstjänstemän och sällan själva förvärvsarbetade, med undantag för kvinnor i hantverksyrken och handel. Arbetarkvinnorna var svagt representerade, liksom kvinnor i jordbruksarbete.
”De flesta husmödrar spilla bort en massa tid och krafter och pengar på grund av okunnighet - en okunnighet, som säkerligen vållar en nationalekonomisk förlust av mångfaldiga miljoner för vartenda år. Det är den ofrånkomliga hämnden för statens njugghet mot kvinnorna, vilkas fackskolor i huslig ekonomi, husmodersskolor m. m än så länge åtnjuta relativt bedrövligt små statsanslag, trots det att hemvård dock utgör flertalet kvinnors huvudyrke, antingen i eget eller andras hem.
Det återstår många förändringar I tankesätt och många förbättringar i praktiska anordningar - bland dem kökens elektrifiering - innan mors arbetsdag kan närma sig åttatimmars eller låt oss kanske hellre säga tolvtimmarsdagen.
Men mor skall själv hjälpa till att förbättra sina förhållanden och inte anta att de komma av sig själva, för det dröjer alltför länge. Och det brådskar med att få mors arbetsdag kortare och lättare”, skrev Ann-Margret Holmgren bland annat i Morgonbris år 1922, under rubriken Mors arbetsdag.
Husmodersrörelsen nådde sin kulmen vid den tidpunkt då föreningen i Arnemark bildades, varefter medlemsantalet och antalet föreningar har som i många andra föreningssammanhang fortsatt att minska. 1992 uppstod en spricka i husmodersrörelsen. Några länsförbund, däribland Norrbotten, bildade då ett eget förbund, Fristående Husmodersförbundet.
Orsaken till att man gick ur den tidigare riksorganisationen var att kritiska röster höjts över att det slösats med föreningarnas pengar, hade kontor med dyra hyror och att det gjordes utlandsresor för att ha möten.
I dag har föreningarna, som är politiskt och religiöst obundna, på sitt program bland annat mat, mode, debatt och föredrag i olika samhällsfrågor. Det betonas vidare att man värnar miljö, kultur, arbetar för barn och äldres levnadsförhållanden. I likhet med föreningslivet i största allmänhet är medelåldern hög i flera av de husmodersföreningar som i dag bedriver verksamhet. Med andra ord är det en uppenbar risk att det blir allt färre föreningar när medlemsskaran trappar av.