Detta efter att det tagits steg mot full näringsfrihet och kvinnor fick möjlighet att starta egen verksamhet och kunna försörja sig utan en man i hushållet.
Förr skulle en företagare vara man, riskbenägen och beslutskraftig. Det ansågs då att kvinnor inte skulle hålla på med pengar. I mitten av 1800-talet väcktes krav att unga kvinnor behövde få ett nytt slags utbildning. Undervisningen hade före det mest handlat om att förbereda sig för äktenskapet.
Allt fler kvinnor accepterade inte längre att bli gifta och därmed försörjda, utan ville skaffa sig en egen inkomst. I storstäderna var kvinnoöverskottet markant. Till det kan läggas att det fanns ett stort antal ogifta mödrar med försörjningsbörda.
Därtill kom att de ekonomiska resurserna i landet hade ökat och att allt fler ville köpa tjänster som utbildning, sömnad och annan service.
Det var därför naturligt att fröken Sofia Lundberg såg en möjlighet att finna en utkomst.
En titt bakåt i gulnande tidningslägg visar att i exempelvis Piteås ekonomiska historia är det männen som dominerar. Ändå har det funnits ett stort antal kvinnor i bygden som med framgång drivit företag
Men deras historia har inte fått någon framträdande plats. Således finns mycket oskrivet om det kvinnliga företagandet. I dag är det helt annorlunda. Nu arbetas på många olika sätt för att synliggöra kvinnors företagande, bland annat genom organisationen Piteå kvinnliga företagare.
1859 noterades i exempelvis Luleå 29 handlande män och sex kvinnor som betalade bevillning. En extra skatt som staten tillfälligt tar ut när de ordinarie inkomsterna inte räcker till. I Piteå fanns vid samma tidpunkt 19 betalande män.
I en tidningsnotis i december 1880 konstateras att det i Piteå fanns ovanligt många affärsinnehavarinnor.
Upphandling av lingon görs hösten 1884 av Fredrika Bergström och året därpå berättas att lingonexporten från Piteå kommit igång genom fru Gina Winroth och Fredrika Bergström.
1897 intogs i Piteås handelsregister en anmälan att fru Sibylla Lundmark, under firma S. Lundmark, skulle idka försäljning av tapeter och färger samt att hon antagit sin man F. L Lundmark att teckna prokura. Det vill säga hade befogenhet att företa rättshandlingar, som att skriva under avtal, vilka blev bindande för den juridiska personen. Formellt var det mannen som stod för rörelsen även i de fall där det var kvinnan som gjorde det mesta.
Sibylla Lundmark, som hette Rönnqvist som ogift och tidigare var verksam som sömmerska, avled 1939 i Skellefteå. Maken Frans Ludvig, som var bördig från Skara och målaremästare till yrket, avled på samma ort år 1954.
Kvinnor hade tidigare mycket begränsade möjligheter att självständigt utöva olika näringar och yrken. Även efter det att näringsfriheten hade införts i mitten på 1800-talet var många yrken, framförallt offentliga tjänster, stängda för kvinnor. Antingen genom direkta förbud eller indirekt genom att kvinnor var utestängda från högre utbildning. Dessutom dröjde det ända till 1921 innan även gifta kvinnor blev myndiga och fick rätt att självständigt råda över sin ekonomi.
Fördomar gjorde att kompetenta kvinnor fick stå tillbaka för mindre kompetenta män.
Samma år som Sibylla Lundmark startade sin måleriaffär öppnade Sofia Lundberg en textilaffär. Affären startades den 6 september 1897 under namnet Sofia Lundbergs Sybehörs & Vitvaruaffär. Hon var syster till garvaren P.A. Lundberg, vars rörelse senare utmynnade i legendariska Lundbergs skor, som numera är ett minne blott.
Sofia Lundberg bedrev också kapphandelsrörelse, vilket framgår av att hon inför vinter 1897 för första gången annonserade i Norrbottens Posten om höst- och vinterkappor.
När hon senare överlät sin affär i andra händer, och som länge var Piteås äldsta textilaffär, utvecklades rörelsen till en specialaffär för bland annat metervaror och tyger.
Affären startade i en fastighet efter Storgatan, där tidigare Bloms möbler var beläget. Därefter blev det en flytt till Uddmansgatan i en fastighet som tidigare inhyste Wallsténs leksaksaffär. Då kom tre företag med kvinnliga företagare bredvid varandra, förutom Sofia Lundbergs, Hildur Marklunds cigarraffär och Hanna Lundqvist herrekipering.
Slutligen hamnade Sofia Lundbergs åter på Storgatan, nu med nummer 58.
När Sofia Lundberg avslutade sin affärsbana togs den över av en tidigare anställd i firman, Ruth Nordström, senare gift Johansson. Hon avled i Piteå 1966.
Efter Ruth Johansson kom två ägare in i bilden, Elma Hellman och Nanny Gustavsson. Fröken Hellman drog sig senare ur verksamheten och i hennes ställe inträdde som ny delägare Lisa Sandberg.
Även Lisa Sandberg trädde efter en tid ur affärsrörelsen
Kvarvarande ägaren, fröken Gustavsson, träffade en man som senare blev hennes äkta hälft. Han hette Ivar Degerstedt. Makarna drev sedan tillsammans Sofia Lundbergs Eftr. Efter makarna Degerstedt övertog makarna Borghild och Agnar Bäcklund över affären i mitten av 1960-talet och blev de sista ägarna innan affärsrörelsen upphörde.
Elma Hellman avled 1985 i Piteå. Makarna Degerstedt flyttade senare till Surahammar. Nanny Degerstedt avled 1983 och maken Ivar 1986.
Lisa Sandberg lämnade det jordiska år 1988. Agnar Bäcklund gick ur tiden 1997.
När Sofia Lundberg gick ur tiden år 1932 fanns följande notis införd i Piteå-Tidningen:
”I måndags avled å Piteå Ålderdomshem fröken Sofia Lundberg i en ålder av 80 år. Fröken L. startade under sin krafts dagar den affär som ännu bär hennes namn.”