På Strömbackaskolan har de praktiska programmen tidigare haft en gruppstorlek på 16 elever när man haft teoretiska ämnen som svenska, engelska och matte.
Anna Junlén, lärare och huvudskyddsombud för Sveriges lärare, uppger att det varit hanterbart då många elever dels är i behov av anpassningar och särskilt stöd, dels inte alltid är så studiemotiverade.
– Men det här läsåret fick vi ett jättestort sparkrav, de lärare som fick bära det sparkravet är de som undervisar i teoretiska ämnen på de praktiska programmen. Där ökade man grupperna från 16 till 30 elever, säger Anna Junlén.
Hon uppger att lärarna i många år byggt sin undervisning på mindre grupper. Man har också anpassat undervisningen så att den ska passa in i elevernas kommande yrkesroll och på så sätt gjort den mer intressant och rolig.
Men med 30 elever från olika praktiska program, blir det svårare. Eleverna tappar intresset och det blir lätt stökigt i klassrummet.
– Det blir en enorm arbetsbelastning för de här lärarna. De kommer till jobbet och känner sig dåliga för att de inte kan hjälpa alla elever. Nu går de på knäna och då kände vi att vi behövde göra någonting, så vi skickade in en anmälan till arbetsmiljöverket, säger Anna Junlén.
Är det här en direkt effekt av sparkravet?
– Ja, det är det. Det var de här farhågorna vi såg när vi gjorde risk- och konsekvensanalysen. Att vi kommer att få fler elever som inte klarar sig genom gymnasiet. Risken är ju också att lärare slutar.
Eleverna på de praktiska programmen kan inte välja bort teoretiska ämnen i årskurs ett. Och godkända betyg krävs för att få examen.
Skolans ledning har agerat och satt in resurspersoner i klassrummen.
– En del lärare tycker att det har varit bra och funkat, andra har känt att det bara tagit mer av deras energi, något som ökar på arbetsbelastningen, säger Anna Junlén.
Kritik riktas mot att resurspersonerna satts in för sent, något som gjort att de inte lärt känna eleverna och då inte heller kan hjälpa dem på bästa sätt.
Vad vill era medlemmar?
– De vill ha tillbaka undervisningssituationen som den såg ut förut. Det skulle vara det bästa för dem och även för eleverna.
Hon uppger att anmälan till arbetsmiljöverket nu dock fått avslag.
– Jag måste prata med medlemmarna och höra om vi ska göra en ny och hur vi i så fall ska formulera den. Så att arbetsmiljöverket kommer och gör en undersökning hos oss.
Hur är känslan bland medlemmarna?
– De är helt uppgivna, trötta och slut. De är så nära att gå in i väggen eller att ge upp. Och det här är personer som är bra på sina jobb, är väldigt kompetenta, har jobbat länge på gymnasiet och är superduktiga på att undervisa.
Finns det en förståelse hos arbetsgivaren?
– Det är både och, de är också chefer och satta på ett uppdrag och ska hålla sin ram. Då måste de säga att det här blir bra, fast jag tycker att man ser på dem om att de lider och tycker det är jobbigt att personal far illa.
Anna Junlén uppger att lärare kan få tillgång till vikarie om de blivit överbelamrade med arbete.
– Men det blir också en punktmarkering. Det vi vill är att man ska kunna gå till jobbet och känna att man orkar med, är nöjd och gör ett bra jobb – att eleverna klarar sig igenom gymnasiet. Istället för att släcka bränder så skulle vi vilja att det fanns en strategisk plan.