Den här bilden på Evas ben togs på akuten i Piteå under sommaren 2024. Den visar den enorma svullnaden och missfärgningarna. "Hon har fruktansvärt ont", säger dottern Sandra.
Det är en uppgiven dotter som PT når via telefon. Av hänsyn till mamma "Eva" vill de vara anonyma och heter egentligen någonting annat.
"Sandra" berättar att Eva jobbat i hela sitt liv som undersköterska, efter att ha haft ont i kroppen under många år kom det fram att hon har kärlkramp i benen, något som innebär att hon har nedsatt cirkulation och får kramp då hon går.
– Men mamma har ändå hållit igång så gott hon har kunnat, skottat tomten, klippt gräset och promenerat. Så fick hon cancer och opererade även bort en knuta på lungan sommaren 2021.
Eva har en rullator utomhus, men de senaste åren har benen blivit allt sämre och våren 2024 kontaktade hon Piteå hälsocentral flera gånger.
– Men hon fick alltid samma svar: "Det finns inga lediga tider, återkom på måndag", säger Sandra.
Under påsken 2024 upplevde hon situationen som akut, mamman hade svår smärta och hon tog henne till lättakuten på Hällans hälsocentral, då Piteå hälsocentral var stängd.
– Där fick vi komma till en läkare men blev ifrågasatta för att hennes problem hade varat längre än 14 dagar, säger Sandra och berättar att läkaren gav henne medicin mot nervsmärtorna och Alvedon.
I journalen skrevs att Eva skulle bli kallad till Piteå hälsocentral för uppföljning och att det behövde göras en röntgen.
Men Sandra uppger att någon kallelse till uppföljningen från lättakuten aldrig kom och under flera veckor kämpade även döttrarna för att få en läkare att skriva under en blankett om färdtjänst för Eva. Blanketten skrevs sedan under – men försvann. Situationen fick till sist lösas av enhetschefen på hälsocentralen.
– Det var så uppenbart att de tappat bort den, men ingen ville erkänna det, säger Sandra.
Döttrarna tycker att bemötandet från enhetschefen på Piteå hälsocentral varit bra, utan ser det hela mer som ett organisatoriskt problem. (Arkivbild)
Under sommaren 2024 var Evas ben enormt svullna och Sandras syster sökte vård på akuten i Piteå.
– Läkaren sa att det enda som skulle hjälpa var en operation, men de kunde inte skriva en remiss till ortopeden, utan det skulle gå via hälsocentralen. Då slungades vi än en gång tillbaka till Piteå hälsocentral, redan här var man ganska uppgiven, säger Sandra.
Eva hade då så ont att hon knappt kunde resa sig från köksbordet och gå till diskbänken, ibland skrek hon till för att det gjorde så ont i benen. Men hälsocentralen menar, att innan hon kunde få en remiss till ortopeden, måste hon först gå en artrosskola och vara med i en gympagrupp, något hon tvingade sig till.
För några veckor sedan fick Sandra nog och ringde hälsocentralen på måndag morgon, en sköterska uppgav då att de var bra bemannade och att Eva skulle kunna få en tid dagen efter.
– Jag övertalade henne att ringa mamma, vilket hon gjorde. I samtalet kom de fram till att mamma skulle ringa ortopeden för det skulle finnas en skriven remiss, men sköterskan kunde inte se den på grund av byte av journalsystemet.
Men när Eva ringde ortopeden dagen efter fick hon höra att remissen var för gammal och att det behövdes en ny. Hon måste även gå klart gympan innan hon kunde få hjälp.
– Så här står vi med en 75-årig mamma som har så svullna ben med ful färg, konstant smärtsam värk och eventuellt början på vad som kanske kan vara ett bensår. Hur långt ska det gå innan någon tar ansvar, kommer benen ens att gå att rädda? undrar Sandra.
Evas två döttrar har under ett års tid kämpat för att deras mamma ska få rätt vård. Hennes smärtor i benen är outhärdliga, men ännu finns ingen remiss till ortopeden. (Arkivbild)
Hon tycker att bemötandet från enhetschefen varit bra och ser det hela mer som ett strukturellt problem.
– Det jag skulle vilja är att man ser över organisationen. Hur man tar emot och bemöter patienterna. Sedan kan man inte ha ett sådant här fyrkantigt ramverk, alla patienter är ju individuella och om en människa mår så pass dåligt som vår mamma så måste man kunna se utanför boxen.
Sandra upplever det som att de stångas mot en vägg där man inte tycks behöva ta hand om äldre. Hon ifrågasätter vad som krävs för att få vård i Piteå.
– Vad händer med de äldre som inte har två döttrar som kan driva på och ifrågasätta som vi?
Läkaren som Eva nu fått komma till har löst det så att benen lindas varje vecka, hon tycker han är trevlig och har ett bra bemötande.
Även den smärtstillande medicinen har ökats, men fortfarande finns ingen remiss till ortopeden.
– Mamma skulle verkligen behöva den här operationen, men nu är hon för överviktig så det går inte. Men det är klart att hon ökat vikten ett par kilo då hon knappt kan röra sig på grund av smärtorna.
Vad säger din mamma i allt detta?
– Hon längtar efter att kunna komma ut och göra saker igen, att inte behöva ha så fruktansvärt ont.
PT har sökt kontakt med ansvariga vid Region Norrbotten angående Evas situation och får ett mejlsvar av Emelie Jonsson Sandberg, verksamhetsområdeschef primärvården i södra Norrbotten.
"Vi går alltid efter den medicinska prioriteringsordningen och bedömningen sker från fall till fall baserat på patientens individuella behov och hälsotillstånd. Vi beklagar att patienten upplever att dennes bedömning inte har varit rätt och vill gärna understryka att patienten är välkommen att höra av sig till oss igen för vidare diskussion eller vid behov av ytterligare bedömning. Vidare kan vi inte kommentera enskilda patientärenden i media", skriver hon.