Det var en sjuk och tärd Mattias Andersson som återvände till Piteå för ett par veckor sedan. Detta efter ett äventyr som är en del i det femåriga bergsbestigningsprojekt han startade för snart tre år sedan.
För att göra en bergsbestigning måste man vara mycket väl förberedd, men också helt frisk. Något som Mattias Andersson från Bergsviken alltså inte var när han skulle klättra den där sista etappen upp på Ama Dablam i nordöstra Nepal.
Sommaren 2017 besteg han Europas högsta berg, det 5 462 meter höga Elbrus i Kaukasus i Ryssland. För ett år sedan, i november, blev det en ny bestigning, denna gång det 6 476 meter höga berget Mera Peak i Himalaya.
Och nu har han alltså bestigit Ama Dablam som tekniskt anses kräva mer av klättraren än Mount Everest – som kan bli Mattias Anderssons nästa utmaning.
– Jag valde Ama Dablam för att klara det berget är en hint till arrangören om att jag är kvalificerad att klättra med de bästa på Mount Everest, vilket ökar chanserna att ta mig upp, säger han.
Äventyret kunde dock ha fått ett snöpligt slut när Mattias Andersson och tre medklättrare kom upp till basecamp.
– Jag fick feber men tog penicillin och som tur var hade vi två vilodagar där, eftersom det blåste för mycket.
När det så var dags för "toppnatten" i 25 graders kyla mådde han ändå så pass bra att han klättrade om alla och var först upp på toppen.
– Och nervägen var fantastisk, otroligt härligt att vara själv. Det var skönt väder och jag träffade andra som var på väg upp.
Han berättar att 80 procent av dödsolyckorna inträffar när man är på väg ner.
– Du har nått ditt mål, du slappnar av och blir ouppmärksam och kanske har man tagit ut sig för mycket. Största faran är att det rasar sten och is, säger han.
Väl nere på basecamp firades toppklättringen med tårta men Mattias Andersson kände hur febern kom tillbaka för att sedan bara öka under dagarna som återstod. På hotellet i Katmandu blev han väldigt sjuk och yrade.
– När vi mellanlandade i Qatar var flyget till Stockholm inställt. Det var hemskt att vara så sjuk och stå i köer, sova på hotell och sedan stå i köer igen. Min svenska klättrarkompis från Falun stöttade mig för jag orkade knappt stå.
När han sedan anlände till Luleå blev det akuten med en gång.
– Pulsen var låg och febern kom och gick och jag hade lunginflammation.
Nu återstår slutmålet – Mount Everest eller något av de andra 8000-metersbergen år 2020.
– Ja, jag har fått erbjudanden att följa med på Everests norra sida men det beror på hur jag kommer tillbaka i fysiken, jag tappade åtta kilo.