Se upp, Woods och Sörenstam!
Men toppar listan alla kategorier gör Sällskapsresefilmerna, särskilt på sommaren är det dessa fem filmer som spelas på kvällarna i dvd:n. Nu vill grabbarna också titta, särskilt just nu på film nummer fyra i serien, "Den ofrivilliga golfaren" där Stig Helmer blir en bricka i spelet i ett vad om att "vem som helst" kan lära sig att spela golf på bara en vecka.
I slutet av filmen får han således möta golfklubbens dryga ordförande Bruno Anderhage, vem vinner och vem försvinner? Alltid lika spännande varje gång (fast man vet hur det slutar vid det här laget och kan alla repliker utantill).
Efter åratal av tittande på denna film och minigolfspelande på alla möjliga banor runt om i landet så känns det som en självklarhet att det borde gå rätt bra för mig även i "riktig golf".
Men icke, att jag behöver mer än en vecka på mig att lära mig denna sport/hobby, det är ett faktum jag snabbt blir varse om.
Storgrabben (som gått en vecka golfskola i sommar och nu precis börjat med sitt green-card) är en riktig talang, lillgrabben tjongar iväg bollen rätt långt han med (trots alldeles för stora klubbor) och även maken verkar ha en naturlig fallenhet för sporten.
Det är bara jag som liksom står och hugger med klubban på drivingrangen.
Svärmor och plastsvärfar från Skåne är rutinerade golfspelare och följer med ut till Piteå Golfklubb för att slå med oss. Jag ber dem om lite coachning, lyssnar noga, koncentrerar mig och slår iväg bollen. (Känner mig rätt nöjd själv ändå)
"Eh ... jahaja, där var det nog inte någonting som blev rätt ..." blir domen.
Maken (som tidigare försökt ge en hel del instruktioner) bara suckar.
Men golf är kul (trots att jag är urusel). Jag övar, övar och övar tills händerna blir ömma och valkiga, trots den nya, snygga rosa golfhandsken, två dagar senare har jag nästan ont överallt på kroppen (känns det som i alla fall). Aj, aj ...
Testtillfälle nummer två går inte så mycket bättre, fast efteråt travar jag i alla fall raka spåret iväg till den närliggande golfshopen och köper den snyggaste peak-performance tröjan i rosa och vitt (som matchar rosa handsken förstås) som jag kan hitta och spanar även in en helt ny golfbag (i rosa förstås).
Det är en konst att spela bra, men det går i fall att "se bra ut" eller tja, något bättre i alla fall när man spelar.
Golf-världen är spännande. Folk slänger sig med nya ord som tee, fairway, peggar, par och sandwedge. Det gäller att undvika bunkern, hålla sig på green och putta och pitcha säkert.
Visst känns det som att detta skulle kunna bli något för familjen Bäckström, ett nytt sommarnöje! Planen är i alla fall att satsa på grönt-kort utbildning till hösten. Se upp, Tiger Woods och Annika Sörenstam!
Fast det som egentligen är roligt är ju att göra någonting tillsammans hela familjen. Är det inte filmtittande eller slalom så kan det väl vara golf också.
I kväll inviger vi en altan hos grannen.
På infarten står den lånade husvagnen färdigpackad, i morgon överger vi golfandet (tillfälligt i alla fall) och prövar istället på att leva tvättäkta campingliv.
Synd bara att prognosen inte visar det bästa vädret, vi får nog packa med en hel del sällskapsspel i husvagnen också. Och så finns det nog en minigolfbana på campingen! Det är då hornen brukar växa ut.
Då är jag minsann på hemmaplan!
Så jobbar vi med nyheter