Det blossade upp en tvist mellan kyrkoherde Carl Gustafsson och den avlidna flickans familj, efter gravsättningen på kyrkogården i Älvsbyn.
– Här skall inte gravsättas döda människor utan vederbörligt tillstånd, dundrade kyrkoherde Gustafsson och hänvisade till de lagar som styr en begravning.
Det var ord och inga visor från Carl Gustafsson, när han i en skrivelse till domkapitlet i Luleå påtalade vad som ägt rum i Älvsbyn.
Flickans fader, fanjunkaren Viktor Efraim Lind, utflyttad från Älvsbyn till Katrineholm, blev mer eller mindre beskylld för brottslig handling. Detta genom att han gått med på gravsättningen, vilken enligt kyrkoherde Gustafsson ägt rum utan att villkoren för borgerlig begravning fullgjorts.
Noterbart är att 1926 lagstadgades att borgerlig begravning är en medborgerlig rättighet.
Av kyrkoherde Gustafssons rapport till domkapitlet framgår bland annat att det från pastorsämbetet i Arnäs, Västernorrland, till kyrkoherden kommit ett utdrag ur död- och begravningsboken med uppgift att Eva Lind, dotter till fanjunkare Viktor Efraim Lind och hans avlidna maka Karin, född Friberg, avlidit i lungsot, 16 år gammal.
Flickan var vid sin bortgång bosatt hos en faster i Arnäs, vilken tagit hand om de praktiska bestyren. Enligt pastorsämbetet i Arnäs förelåg inget hinder för en begravning.
Utan vederbörligt tillstånd från pastorsämbetet i Älvsbyn hade sedan stoftet gravsatts på kyrkogården i Älvsbyn. Begravningen ombesörjdes av ett par fastrar till flickan, vilka sedan aldrig anmälde händelsen till kyrkoherden.
Enligt kyrkoherden skulle fastrarna ha varit anhängare av den ”Russelianska” läran, efter grundaren Amerikanen Charles T Russel. Han grundade sin egen lära inför en grupp präster i Pittsburgh. Gruppen kallades först Russellianer sedan Bibelforskarna och är sedan 1931 Jehovas vittnen.
Kyrkoherden uppgav i sitt brev till domkapitlet att fadern hade önskat en begravning enligt Svenska kyrkans ordning, men i efterhand genom systrarnas handlande fått godta en borgerlig begravning.
Kyrkoherde Gustafsson påpekade vidare att begravningen var olaglig, att berörd begravningsförrättare inte ombesörjt att förrättningen antecknats i död- och begravningsboken för den församling där begravningen ägt rum.
Gustafsson sade sig ha gjort upprepade framställningar till de anhöriga om den olagliga förrättningen, utan resultat.
Kyrkoherden hade som en sista utväg, för att undvika åtgärder, vänt sig till pastorsämbetet i den avlidnas rätta inskrivningsort, Katrineholm, med hemställan att flickans fader skulle underrättas om förhållandet och sättas i tillfälle att i laga ordning föranstalta om en ny, laglig, begravning och därefter, i vederbörlig ordning meddela pastorsämbetet i Älvsbyn.
Fadern meddelade att han godkände en borgerlig begravning, vilket han också skriftligen, efter flickans gravsättning, förordnat om vid ett besök på pastorsexpeditionen i Katrineholm.
Från faderns sida kom heller inte någon begäran om en ny laglig begravning.
– Detta får till följd att den avlidna flickan inte kan inskrivas som begraven, ej heller kan pastor delgiva pastorsämbetet i Arnäs, där flickan avled, eller Katrineholm, henne senaste inskrivningsort, meddelande om begravningen. Flickan får med andra ord stå som varande obegravd i alla tre församlingarnas begravningsböcker, klargjordes slutligen av kyrkoherde Carl Gustafsson.
Domkapitlet beslöt att kyrkoherdens skrivelse inte skulle föranleda annat än ett yttrande med hänvisning till innehållet i begravningskungörelsen.
Gravsättningen ägde rum på kyrkogården i Älvsbyn den 25 april 1927 och först den 5 maj, 10 dagar efteråt, meddelades tillståndsbeviset utfärdat av pastorsämbetet i Katrineholm.
Noterbart är att Eva Linds begravning är införd i död- och begravningsboken för såväl Älvsby församling som Arnäs och Katrineholms församlingar.
Begravningen utfördes av Erik Welin från Gammelstad, verksam inom Jehovas Vittnen.
Fanjunkare Viktor Efraim Lind var äldst av tio barn till skolläraren och kommunalordföranden Efraim Lind, och hans maka Anna Sofia.
Pappan var bördig från Öjebyn och själv var Viktor Efraim född och uppvuxen i Älvsbyn. Familjen var bosatt i Södra Byn.
I sitt första äktenskap med Karin Friberg, född i Kristberg, Östergötland, fick han sex barn. Makan avled 1915, 38 år gammal i Älvsbyn.
1918 gifte Viktor Efraim Lind om sig med hushållerskan och kusinen Hilma Lind från Öjebyn Makarna flyttade senare till Katrineholm.
Där avled fanjunkare Lind 1931 . Hans andra maka gick ur tiden år 1932.