VISPOP. Umeåtjejen Elin Örebrand har samma problem som Lisa Ekdahl. Hon har begåvats med en alldeles för skör, tunn och barnslig röst för att det ska passa mig. I övrigt är det här en ganska bra platta. Hon skriver trevliga låtar. De kärleksfulla texterna är helt okej. Det musikaliska framförandet riktigt bra, likaså bredden på musiken. I grunden handlar det om klassisk vispop, men här finns också plats för country och jazz. En favorit är inledande "Jag kan klara mig rätt bra", ett skönt countrynummer med härligt sväng där Ulf Edlund sätter prägel på låten med sin vackra pedal steel. Med risk för att få socialstyrelsen på mig, så rekommenderar jag Örebrand att dricka mer whiskey och röka mängder av cigaretter - det skulle nämligen göra hennes röst gott.
