Många kvinnor har på gränsen till tömda järndepåer. Det är ett tillstånd som i sig oftast inte genererar några symptom, men som kan övergå i järnbristanemi om järnbehovet av någon anledning plötsligt ökar (som exempelvis vid graviditet) eller om intaget minskar under en period.
Apelsiner hjälper inte blodpuddingen
Kunskapen om järnupptag bör i vissa fall ses med skepsis, och i andra fall pekas ut som kraftigt förlegad. Rådet om att inta blodpudding tillsammans med en apelsin eller ett glas juice är till exempel en näst intill rostande myt. Det järn som finns i blodpuddingen är nämligen av typen hemjärn, vars upptag till skillnad från ickehemjärn överhuvudtaget inte kan påverkas genom extra intag av C-vitamin. Att stirra sig blind på det procentuella järninnehållet i olika livsmedel är inte heller att föredra. Spenat är till exempel ett relativt järnrikt livsmedel, men om en ser till det faktiska upptaget av järn blir spenattuggande tämligen meningslöst. Av det järn som spenaten innehåller har vi nämligen bara förmåga att tillgodogöra oss drygt 1 procent.
Behovet kan variera kraftigt
Järnbehovet varierar imponerande mycket i olika skeden i livet. Det normala dagsbehovet är ungefär 1 milligram, men vid graviditet ökar det till drygt 2-3 gram – vilket alltså ställer krav på ett nästan tre tusen gånger högre dagsintag än normalt. Även menstruationen påverkar järnbehovet. En normal menstruation leder till en blodförlust motsvarande ungefär 30-60 milliliter, det vill säga ungefär 15-30 milligram järn. En kvinna i fertil ålder behöver således få i sig drygt 1,5-2 milligram järn per dygn.
Forntida botemedel: Järnspik i vinflaska
Förr i världen botades människor från järnbrist genom att en järnspik löstes upp i en flaska vin med vilken den sjuka personen kurerades. Idag är tillskott i form av tabletter en betydligt vanligare företeelse. Risken i det fallet blir då i stället ett överintag av järn. Eftersom kroppen inte kan göra sig av med järnöverskottet kommer det att ansamlas i kroppen där det i det långa loppet kan ge upphov till levercirrhos. Symptomen på sjukdomen uppträder vanligtvis först i 40-60-årsåldern, men då är levern redan skadad och överintaget omöjligt att reversera.