Rösta fram sötpojkarna, girls!
Girlpower! Haha, jag kan inte sluta skratta åt den patetiska juryn.
Förra fredagen såg jag Idol för första gången i höst, så jag är givetvis ingen expert. Men ett par saker noterade jag. Först och främst, de medverkande är duktiga, men knappast sensationella. Att de ska kunna göra karriär längre än Idolhysterin räcker förefaller hur som helst osannolikt. Kanske kan de hanka sig fram genom att sjunga playback när något nytt köpcenter ska invigas.
Min andra notering är hur korkade jurymedlemmarna är. De gnäller över hur tittarna röstar, men låtsas inte om att de själva mer eller mindre struntar i hur de tävlande framför sina sånger.
Juryn har utan tvivel bestämt vilka gullegrisar de gillar och de andra kan sjunga bäst fan de vill, men sågas kommer de att göra.
Det blir tydligt när en stackare, tror han heter Sam, tolkar Metallicas "Nothing else matters".
Det är inte märkvärdigt, men helt okej och definitivt i paritet med de andra deltagarnas insatser. Borde således bli ett hyfsat jurybetyg, men den patetiske Breitholz plockar fram motorsågen och går bärsärk.
Det är ingen sågning, det är en avrättning. Hans korkade jurykollegor håller med och det är bara ovärdigt, omänskligt och totalt irrelevant.
Inte så att Sam är någon stjärna, men efter honom kommer en tjej som gör ett betydligt sämre framträdande och jag förväntar mig således en om möjligt än blodigare avrättning. Icke så! I någon slags onanistisk övning tävlar de tre tomtarna om att hylla en blodfattig och stolpig insats.
Det är med andra ord juryn som inte har förstått vad det handlar om. Så, kom igen alla fjortisbrudar.
Visa att det är ni och inte två fjantiga skinnskallar och en deliriumlallande tant som har makten över Idol. Girlpower, yeah!
På jobbet har det rått Idolhysteri hela hösten. Särskilt X är engagerad. Han är närmast fixerad av Amanda Jensen och jag vet inte om det är läge att utfärda stalkervarning. Hur som helst försöker han övertyga mig och alla andra om hennes "unika röst" och "fantastiska utstrålning".
Han röstar som besatt och nu börjar det inverka menligt på privatekonomin.
X har tvingat mig att se alla hennes framträdanden som finns på nätet och jag nickar inställsamt och säger "visst, hon är helt okej", men jag skulle ljuga om jag påstod att jag är hänförd. Hennes tolkning av Springsteens "Born to run" var väl ärligt talat så där.
Härmed törs jag nog påstå att min utflykt i idolvärlden är avslutad. Därmed tänker jag inte moralisera över de som offrar dyrbar fredagstid åt ett harmlöst underhållningsprogram.
För övrigt är Monster Magnets nya bäst just i dag. Eller Neil Youngs. Play it loud, man, play it loud.
Så jobbar vi med nyheter