Det finns en hel del att skratta åt i revyn och särskilt första akten innehåller ett par riktigt dråpliga stunder. Sketchen när älgjägaren (Leif Strandberg), som är missnöjd med hunden Dolly, slår fel telefonnummer och hamnar hos en nasal psykolog (Ingemar Edström) är hysteriskt rolig. Hela Gotis skakar i sina grundpelare.
Lagom långt
Amatörer till trots, men Roknäs-revyn har skickligt undvikit den fälla som just amatörer brukar fastna i, nämligen för långa sketcher. Det känns väl bearbetat och lagom långt mest hela tiden och premiärnerverna spökar knappt alls.- När jag såg publiken strömma till var det tufft och jag undrade varför jag gett mig in i det här, säger nytillskottet Birgitta Elfgren i pausen.
Tveklös succe
"Hä var som nojest" inleds med en riktig partyhöjare. Alla åtta sjunger en egen lokal text till Village Peoples gamla slagdänga "Y.M.C.A". Det är en hel del som är lokalt och då pratar vi Infjärden. Det är inget som stör en utsocknes, om än de flesta i publiken säkert har en närmare koppling än undertecknad.Ett ganska givet nummer i jordbruksbygder är förstås en variant på "Bonde söker fru" och det är inte utan att man undrar hur det är möjligt att få en tid på Roknäs vårdcentral.
Roknäs-revyn har två duktiga sångerskor (Catarina Bergman och Helena Karlsson) som sjunger med känsla och tryck. Det hettar till ordentligt när duon förvandlar schlagerdängan "Jag ljuger så bra" till den något ekivokare "Vi suger så bra". Självfallet innehåller en lokalrevy en del humor under bältet.
Tveklös succe, men de tre visslande navlarna är faktiskt obeskrivbara. Det måste ses och det lär faktiskt finnas biljetter kvar till söndagens föreställning. Men den där vaktmästaren; får han verkligen gå och smutta på Gotis?