Det är elva år sedan Isabelle Norman Sällström startade sitt företag Isa Form.
Då hade hon fast anställning på reklambyrå, men var föräldraledig med sitt första barn.
– Eftersom jag är rastlös och alltid vill ha något att göra drev jag en av de första mammabloggarna i Sverige. Där publicerade jag bland annat illustrationer från vardagslivet med småbarn. Efter ett tag började företag höra av sig med önskemål om samarbeten.
Isabelle har alltid sagt att hon inte skulle bli egenföretagare, då hon sett hur mycket hennes föräldrar jobbat.
– Men tydligen låg det i blodet, för sedan föräldraledigheten jobbar jag som frilansande illustratör, mönsterskapare och så har jag min formshop, säger hon.
.
Tandborstar över världen
Med sina prints, där köparen ofta har möjlighet att påverka innehållet i bilden – som doptavlor med namn, vikt och längd – har hon gjort sig ett namn och syns nu och då i nationella magasin.
– När jag startade var jag ganska ensam i min genre. I dag ser det annorlunda ut och jag kan aldrig konkurrera med kedjorna utan försöker värna om att jag har små kollektioner och håller bra kvalitet.
Med åren har sortimentet kommit att inkludera bland annat kuddar, väskor och brickor.
Ett uppdrag har varit att göra illustrationer till barntandborstar som säljs över hela världen.
– Det är en utmaning eftersom ytan är minimal. Jag är rätt dålig på att sälja in det jag gör, så nu har jag en agent som sköter delar av det. Att skapa mönster som affärsidé är ett område där intresset ökar hela tiden.
Isabelles mönster, som växer fram hemma i huset eller vid köksbordet i familjens stuga, finns i dag bland annat på luftfuktare i Kina och på vattenflaskor i Australien.
.
Kris
Men att driva företag baserat på den egna kreativiteten kostar också på. Förra året hade Isabelle en kris, som kanske delvis ligger som grund till att hon nu öppnar showroom ett par timmar varje vecka.
– Jag känner mig som en enstöring och kan skrota runt i pyjamas hela dagarna. Mina kunder har jag oftast kontakt med via mejl. Ett tag funderade jag på att söka ett deltidsjobb bara för att komma ut, jag saknade någon att bolla idéer med. Till slut bestämde jag mig för att hitta andra former för social samvaro om jag skulle fortsätta med mitt företag på heltid.
.
Egen ingång
Den tidigare ägaren av huset, som Isabelle bor i tillsammans med sin familj, hade en verkstad där hon tillverkade dockor.
– Eftersom den har egen ingång direkt från infarten passar den bra att ha som showroom. Det blir mitt sätt att träffa en del av mina kunder på.
Tankarna på att etablera sig i en lokal utanför huset skrotas därmed.
– Medan barnen är små känns det skönt att finnas nära. Även om jag ofta tvivlar på mig själv och min förmåga så älskar jag att jag kan styra mina dagar. Att rita och uttrycka mig genom form och färg är mitt stora intresse och jag nyper mig faktiskt i armen varje dag.
.
Inget kreativt kaos
Isabelles illustrationer, som ofta ramas in och hängs upp på vägg hemma hos kunderna, är fortfarande den största delen i företaget. Och elva år senare föds fortfarande idéer till nya motiv.
– Ibland är det verkligen helt blankt. Men när jag har som mest uppdrag hamnar jag lätt i en kreativ karusell då det bara sprutar ur mig idéer och jag fastnar vid skrivbordet på kvällarna. Men jag trivs inte med det där kreativa kaoset som brukar känneteckna oss formgivare. Jag är rätt organiserad och måste ha ordning runt om mig för att kreativiteten ska må som bäst.