Han hade av Älvsby tingslags häradsrätt dömts för olovligt utövande av läkaryrket, att utge 500 kronor i böter till staten samt ålagts ersätta en målsägare med 8 655 kronor i skadestånd. I dagens penningvärde motsvarade närmare en kvarts miljon kronor.
Samtidigt rasade en svår difteriepidemi i Tärendö, där förste provinsialläkare J. Byttner meddelade att många i det längsta dragit sig för att söka läkarhjälp, eftersom man inte ansett sig ha råd att betala läkararvode.
Kanske var läkarkostnaden det en av anledningarna till att många i södra länsdelen uppsökte Johan Oskar Wennberg i Nygård, allmänt kallad för ”pulsdoktorn”. Han hade nämligen gett sig på att utöva läkarkonsten. Tydligen var det inte första gången som han hamnade inför rätta för sin utövning. Wennberg hade nämligen tidigare uppmärksammats i rättsligt hänseende för sitt obehöriga utövande, som var kvacksalveri.
I den aktuella rättegången, år 1927, hade åklagaren fört fram tre fall där Wennberg med sin verksamhet framkallat fara för hälsan, då en för behandlingen viktig tid försatts.
I ett av fallen handlade det om en misslyckad behandling av en sexårig pojke, som drabbats av tuberkulos. Där åklagaren ansåg att ”pulsdoktorn” förvärrat sjukdomsförloppet och riskerat pojkens liv och hälsa.
Det mest uppmärksammade fallet gällde en minderårig pojke från Öjebyn, 12-årige Seth Artur Nordlund (1915-1985) som skadat sig i ena armbågsleden, efter ett fall. Istället för att sända pojken till lasarettet i Piteå fördes han på motorcykel till Älvsbyn. Där Wennberg, enligt fadern N.R. Nordlund, mot betalning drog leden till rätta.
”Pulsdoktorn” tyckte sig ha lyckas väl med behandlingen, men pojken klagade sedan över värk och att armen blivit styv. Familjen fick då till svar ”det hade den blivit även om de vänt sig till läkare”. Wennberg påpekade vidare att pojken om ”några år” skulle ha övat upp rörligheten.
Pappan vände sig då till doktor Ekström i Öjebyn som, efter att undersökt pojken, skickade honom vidare till lasarettet i Gällivare. Det visade sig att skadan var svår. Ekström skrev i sitt läkarintyg att pojken skulle få men för livet.
Fadern krävde skadestånd , som Wennberg under rättegången godkände, men nekade att han tagit betalt för sin behandling
Bror Lundberg i Hortlax hade även han besökt ”pulsdoktorn” med sin då 15-årige son Sven för behandling, men där rätten fann att det inte var utrett att Wennberg kunde ställas till ansvar.
Tyko Strand, Petbergsliden, kom med sin åttaårige son Nils Holmfrid, till Wennberg. Sonen fick även han en otillräcklig och felaktig behandling.
Tingsrätten kom fram att Wennberg skulle ersätta Nordlund för åsamkade kostnader med 161 kronor och skadestånd till sonen, för tillfogade men, med 8,655 kronor.
Dessutom dömdes han att ersätta Tyko Strand för hans kostnader i målet, med 20 kronor Därtill utge ersättning för vittnen som inkallats.
Konstateras kan att ”pulsdoktorn”, som var inflyttad från Överkalix, avled ett halvår senare, i lungsot. Han blev 56 år.