Protester mot uppbyggnaden av brandrester
10 000 Pitebor protesterade med sina namnunderskrifter. Piteås största elevstrejk någonsin anordnades och debatten sträckte sig över ett par års tid.När Strömbackaskolan byggdes upp ur brandresterna var protesterna högljudda. Men politikerna stod pall och genomförde sina planer.
En stor del av Strömbackaskolan förstördes i en brand 1989 under ett takläggningsarbete; branden orsakade skador för omkring 150 miljoner kronor. 1200 elever och lärare berördes av branden och fick tillbringa läsåret 89/90 i provisoriska byggnader.
Foto: Fotograf saknas!
10 000 namnunderskrifter
På den ena sidan fanns framför allt elever och skolpersonal.
Deras ståndpunkt var solklar: riv de rester som finns kvar och bygg en helt ny skola. Det fanns några huvudargument som framfördes för det. Bättre ventilation, fler ljusinsläpp och större lokaler var de huvudskäl som lyftes fram som av de som ville ha en ny skola.
I ett försök att få viljan igenom lyckades man få ihop 10 000 namnunderskrifter som stödde att brandresterna skulle bort och att det som i dag är Oden skulle byggas helt nytt. Totalt 1 600 elever strejkade också utanför kommunhuset för att få sin vilja igenom.
Eva Jordahl, då kommunombud för lärarnas riksförbund i dag gymnasiechef på Strömbacka, uttryckte följande i debatten:
- Det viktigaste är att våra röster hörs när det gäller lokalutformningen. Det här är ett utmärkt tillfälle att förbättra
arbetsmiljön.
Roslund i spetsen
På den andra sidan fanns försäkringsbolaget, samt nästan alla politiker med kommunalråden Anders Sundström, Elenor Klockare samt Peter Roslund, skolstyrelsens ordförande i spetsen.
De stod pall för trycket. Redan från första början stod det klart att skolan sannolikt skulle byggas utifrån brandrester.
- Att bara riva är uteslutet, vi kan inte tänka så. Vår ambition är vid alla bränder av liknande typ att så långt som möjligt rädda befintliga värde, sedan får bedömningar komma om det är ekonomiskt lönsamt.
Det sa Lars Högström från försäkringsbolaget Trygga Hansa i PT den 30 juni 1989, fyra dagar efter branden.
Försäkringen var skriven så att försäkringsbolaget betalade uppbyggnaden av en identisk skola. Allt utöver det fick Piteå kommun betala.
- Det som fångar oss är att för att få ut fullt försäkringsbelopp måste vi behålla huskroppen, sa Elenor Klockare till PT den 24 augusti 1989.
Tre veckor senare sa Peter Roslund så här:
- Lärarna vill helst sätta en bomb under nuvarande byggnad och bygga ett hus i E- eller U-form. Det skulle dock kosta 100 miljoner kronor över de försäkringspengar vi får vilket är otänkbart.
Betongstommen kvar
Den 22/9 1989 avfärdade Peter Roslund på nytt en ny skola.
- Vi har inte pengarna, vi har inte råd. Och jag tror inte att Piteå kommuns invånare accepterar en skattehöjning på 1,90 kronor.
- Sju-åtta miljoner kronor är vad vi kan lägga på det här utöver försäkringspengarna, sa
Roslund.
Samma dag skrev han i en debattartikel i PT att restvärdet på skolan var 35-45 miljoner kronor.
Politikerna hade bestämt sig. När frågan togs upp i skolstyrelsen blev svaret ja till en återuppbyggnad utifrån brandresterna. Byggnämnden beviljade sedan bygglov med rösterna elva mot två.
Betongstommarna och ytterväggarna blev kvar i den brandhärdade byggnaden. De var kraftigt vattenskadade efter brandkårens insats. Ett utomstående expertföretag togs in och gick igenom läget i november 1989. Slutsatsen var att stora mängder vatten sugits in i ytterväggsyllar och betong. Det hade gett mögeltillväxt. Mögel hade förmodligen också även funnits före branden.
Efter uttorkning försvann möglet. Dock fanns livskraftiga sporer kvar vilket ansågs utgöra en risk vid framtida uppfuktning.
Regnade rätt in
I april 1990 gjorde företaget Fiberanalys en rapport om läget. Där konstaterades att inget mögel fanns kvar samt att byggledningen tycktes ovanligt väl medveten om riskerna att bygga in fukt. Utifrån det rapporterade företaget att det inte fanns några som helst tecken på att några problem skulle uppstå i byggnaden i framtiden.
Den kommande sommaren blev blöt. Eftersom grunden redan fanns i byggnaden innan taket regnade det mer eller mindre rätt in i byggnaden under sex månader.
Betongen och väggarna drog åt sig fukten. Torkare sattes in mot problemet, vissa gipsplattor fick bytas ut helt, på andra ställen byttes bara de nedersta fuktskadade gipsplattorna ut.
Mot sommaren 1991 slutbesiktades byggnaden och hösten 1991 återinvigdes lokalerna i samband med skolstarten.
Piteå kommun uppger att slutbesiktningarna från bygget är bortgallrade. Inte heller någon av de entreprenörer som PT har varit i kontakt med har kvar besiktningarna.
Så jobbar vi med nyheter