Popsånger som glänser

EMO-POP. Last days of april startade kanske som ett frustrerat emotional hardcore-band, men när nu låtskrivaren/sångaren/gitarristen Karl Larsson är ensam kvar så har mycket av emokänslan fått ge vika för ett välproducerat och anpassat popsound bara ett stenkast från Melody Clubs listfrierier och Petshop Boys glättiga gaypopmelankoli.

Producenten Pelle Gunnerfeldt har gjort ett storstilat jobb och tillsammans med Randy-trummisen Fredrik Granberg (vilken trummis!) och basisten Mattias Olden lyckas Karl Larsson emellanåt förföra vilken hårdhudad recensent som helst. Ett knippe popsånger som blänker och gnistrar, men i längden skaver det strömlinjeformade soundet och mitt engagemang sjunker. Men för er som gillar lite mjukare pop kan det här vara vårens lilla pärla och låten "Who’s on the phone" är definitivt bättre än allt äckligt melodifestivalskval som förpestat tillvaron den senaste tiden.

Popsånger som glänser

LAST DAYS OF APRILMight as well live(Bad Taste Records)PP