Kaj Linna dömdes i december 2004 till livstids fängelse för mord, grovt rån och stöld. Enligt domen skulle han ensam ha attackerat bröderna Lindberg i Kalamark, slagit ihjäl Roger Lindberg och brutalt misshandlat brodern Sune som hittades svårt medtagen av hemtjänsten.
Linna överklagade, men hovrätten fastställde tingsrättens dom trots avsaknaden av teknisk bevisning. Linna överklagade till högsta domstolen, HD, men nekades resning.
Fängslad sen 2004
Han har nu suttit frihetsberövad i 9,5 år och har flera gånger försökt få sitt fall prövat igen. 2010 var han ytterst nära, då ville två av fem HD-ledamöter ta upp fallet igen sedan försvaret, då Stockholmsadvokaten Johan Eriksson, kunnat visa att det så kallade kronvittnet – på vars utpekande Linna fälldes – hade ljugit i rätten.
Förre chefen för rikskrims gärningsprofilmannagrupp och en av landets mest erfarna kriminaltekniker, Jan Olsson, hade engagerats för att granska utredningen och han kunde presentera en rad nya fakta och peka på utredningsmissar som borde ha utretts ytterligare, saker som pekade i en helt annan riktning. Olsson kunde bland annat konstatera att den döde Roger Lindberg hade tejpats med två olika typer av tejp, vilket tydde på två gärningsmän, men tejpen fanns inte kvar. Den hade aldrig analyserats och fanns heller inte sparad.
Trots att saker från den som använt den borde ha fastnat där – hår, hud, ludd från kläder med mera.
Exakt likadant
Nu har advokat Thomas Magnusson, Kalmar, övertagit fallet Kaj Linna och förbereder en fjärde resningsansökan till HD.
Förre kriminalkommissarien Jan Olsson finns fortfarande kvar, men har nu fått sällskap av erkänt duktige brottsutredaren Peter Karlsson, som ledde utredningen av det uppmärksammade dubbelmordet på ett lantbrukarpar i Långared 2011 där två polska män så småningom åtalades och dömdes till 15 års fängelse för brottet.
När Karlsson fick Kalamarksutredningen på sitt bord blev det närmast en aha-upplevelse. Han kände igen allt.
– Tillvägagångssättet är in i minsta detalj en exakt kopia av vad som hände i Långared, säger Jan Olsson och pekar bland annat på den berömda, försvunna tejpen:
Obehagligt
– Just sättet att tejpa offret på, är så exakt och speciellt att det torde vara samma människa som gjort det, säger han. Och det gör ju saken ännu obehagligare, att Kaj Linna kanske faktiskt är oskyldigt dömd och redan nu har suttit snart tio år i fängelse för något han inte gjort.
Kriminalduon Olsson och Karlsson ser en person som har psykologiska skäl till behandlingen av offren, kanske traumatiska händelser i barndomen eller under uppväxten, hur som helst en mycket speciell människa.
När Olsson tog på sig uppdraget för flera år sedan, gjorde han det med föresatsen att förutsättningslöst granska materialet, att inte utgå ifrån att Linna var vare sig skyldig eller oskyldig.
– Men ju mer jag ser av det här, desto svårare blir det alls placera honom på platsen, jag tror helt enkelt inte att han kunnat utföra det här.
På plats i Piteå
Jan Olsson och Peter Karlsson var nyligen i Piteå. De besökte mordplatsen, brödernas gård i Kalamark, och tittade på platser, företeelser och saker som förekommer i utredningen – bland annat hålet i ladugårdsväggen, där ett vittne såg ett par mansben försvinna in under kvällen den 14 april 2004. Kriminalduon har också provkört sträckan Linna ska ha kört mordkvällen.
– Och han kan omöjligt ha hunnit med det, säger Olsson. Han talade i telefon hemma i bostaden klockan 18.12 och 19.40 såg vittnet benen försvinna in i hålet, det stämmer inte.
När polisen provkörde sträckan hösten 2004 tog det en timme och tio minuter. De hade då en snitthastighet på 86 kilometer i timmen.
– Men när mordet inträffade rådde vinterväglag, påminner Olsson och säger att Linna dessutom skulle hinna gå längs ett skoterspår från parkeringen till gården och klättra upp och ta sig in genom hålet i väggen på mindre än 1,5 timme.
– Det går inte.