Det händer på hotell, i privatbostäder, sommarstugor och i bilar. Kvinnorna kommer ofta från Rumänien, Ryssland och Nigeria. Eller från Norrbotten.
För några veckor sedan genomförde polisen i länet en utbildning rörande prostitution och människohandel. Utbildningens praktiska del ledde omedelbart till fem gripanden. Ett par veckor senare åkte ytterligare en sexköpare fast i Piteå.
– Det här visar hur vanligt sexhandel är. När polisen får de rätta verktygen för att upptäcka de här brotten, så märker man att det pågår hela tiden, säger Tobias Anttila, utredare på krimjouren i Norrbotten.
Han har länge arbetat mot prostitution i Norrbotten, främst i Luleå.
– Piteå är inget undantag, det förekommer precis lika mycket här som i Luleå och övriga länet, säger Anttila.
Hotellpersonalen har en nyckelroll i polisens spaningsarbete mot sexköpare.
– Hotell är en vanlig arena för sexhandel. Men det är inte den enda. Gatuprostitution förekommer knappt längre, utan det är på nätet de här kvinnorna marknadsförs. En del kvinnor har dock så pass många stamkunder att de inte behöver marknadsföra sig via nätet, då blir det ännu svårare för oss att upptäcka brotten, säger han.
Prostitution delas in i två kategorier, så kallad incall och outcall.
– Incall innebär att kunden kommer till kvinnan, till exempel på ett hotellrum. Outcall betyder att kunden plockar upp kvinnan och i de fallen kan det ske i princip var som helst. I en sommarstuga, i bilen eller på ett hotellrum.
Tobias Anttila berättar att många av kvinnorna kommer från andra länder. Då har polisen i princip alltid skäl att misstänka att kvinnan är offer för människohandel.
– De kommer från usla sociala förhållanden. De är fattiga och kan ofta knappt läsa eller skriva. Det är otänkbart att de skulle ha organiserat sitt arbete på egen hand. Med resor, bokning av hotellrum, marknadsföring på nätet och så vidare, säger han.
För kvinnorna är prostitutionen en möjlighet att tjäna stora pengar.
– I Rumänien är en vanlig månadslön omkring 1 500–2 000 kronor. Det kan de dra in på en timme här. De får bara behålla runt 10–20 procent av inkomsterna. Men för dem är det enorma pengar, berättar Anttila.
Värst förhållanden har de afrikanska kvinnorna, som ofta kommer från Nigeria.
– Kvinnorna från öststaterna luras ofta. Men när det gäller de nigerianska kvinnorna är bilden annorlunda. De söker sig ofta till Europa för att skapa sig ett bättre liv, det ger aktning i hemlandet att ha exempelvis en dotter som jobbar utomlands, berättar Tobias Anttila.
Första steget i att ta sig till Europa är att sluta en överenskommelse med en människosmugglare.
– De gör ofta upp om ett pris som kan vara till exempel 50 000 naira (motsvarande 122 euro). Man sluter en pakt kring den här överenskommelsen som kvinnorna under inga omständigheter kan bryta.
– Men när de kommer till Europa får de veta att det är 50 000 euro de ska betala. De kanske reste i tron att de skulle utföra något enklare arbete, jobba som städerska till exempel. Men de erbjuds istället att jobba av sin skuld som prostituerad, säger Tobias Anttila.
För ett år sedan kontrollerade polisen i Luleå två sexköp där nigerianska kvinnor utnyttjades.
– Efter det har vi inte stött på någon afrikansk kvinna i Luleå. Det tyder ytterligare på att den här verksamheten är organiserad och att det kommunicerats inom organisationen att de åkte fast här, säger han.
Sexköparna kan vara vem som helst.
– Oftast är det vanliga svenssons. Svenska män med familj. Men det kryper nedåt i åldrarna.
I samband med insatsen i början av oktober var männen i åldrarna 21–54 år. Och kvinnorna som utsattes för sexhandeln vittnade då om att efterfrågan är stor. De berättade för polisen att de kan få mellan 15–30 samtal i timmen från män som vill köpa sex. Tobias Anttila har gripit många sexköpare både före, under och efter akten.
– Det är inte så roligt för dem när polisen klampar in och avbryter alltihop. Man ska ha klart för sig att männen som gör det här inte mår bra. Vi brukar förklara för dem att de här kvinnorna utnyttjas och att sexköp är ett övergrepp. Man köper bort ett rekvisit i våldtäkt, och det är samtycket, säger Tobias Anttila.