År 2021 gav Åsa Rhea Eriksson ut barnboken "Trillingarna på Sandslotten och resan till Norrland" eller "Trillingarna ötte Sandschetta å reisa dell Norrland".
Nu kommer uppföljaren som utspelar sig i Pite skärgård. I "Trillingarna på grönbete" eller "Trillingarna ötta löuta" fortsätter Åsa Rhea Eriksson att rimma på svenska och pitebondska.
– Pitebondskan är ett gemensamt kulturarv och jag värnar om språket och vill inte att det ska försvinna. Det här är mitt sätt att bidra, säger hon när vi ses över en kopp kaffe.
I boken får läsarna följa syskonen Gulli, Nanna och Vinda som hittar på egna upptåg under sommaren – de badar med kläderna på, sover över i lekstugan och fångar spigg vid bryggan. Med dem är hunden Spring.
– Det var min morfar och mormors hund, säger Åsa Rhea Eriksson och berättar att boken är inspirerad dels av hennes egen barndom, dels av hennes fyra barns uppväxt.
Varje stycke i boken, som är skriven på rim, står två gånger. Först på svenska och sedan på pitemål. I böckerna finns även bortglömda bondska ord med utifrån Ingvar Brännströms ordbok "Ållt mila aagg å ööx".
Åsa Rhea Eriksson befinner sig nu i sommarstugan i Jävrebodarna, men sedan 43 år tillbaka bor hon i Göteborg och har jobbat som lärare och speciallärare med barn med NPF-diagnoser .
– Många barn som har autism har inte ett språk och tycker det är roligt med rim och melodi. Min första tanke var att skriva enkla barnböcker på rim som handlade om att barnen själva hittade på saker.
När hon för fyra år sedan började jobba som lärare inom SFI kom idén att föra in pitebondskan i böckerna.
– Många av de elever som kommer till SFI har ett språk, men inget skriftspråk. Då blev jag medveten om hur mycket bondskan har präglat mig, allt i bondskan är ju baserat på talet, säger Åsa Rhea Eriksson.
Att språken försvinner är ett faktum, varannan vecka går ett språk och därmed hela dess kulturella arv förlorat. Det uppger FN, som varnar för att nästan hälften av de uppskattningsvis 6 000 språk som talas i världen riskerar utrotning.
– Jag har märkt en stor skillnad under de senaste tio åren när det gäller pitebondskan. Förut kunde man höra mycket mer bondska på stan, men nu är det nästan helt bort. Pitebondskan håller på att försvinna, säger Åsa Rhea Eriksson.