Piteås siste utredare slutar - och känner oro
Piteås sista särskilt utbildade barnbrottsutredare, kriminalinspektör Lisbeth Sjöström, går i pension i dag. Därmed saknar Piteå - och stora delar av länet - särskilda utredare av brott mot barn, ett faktum som oroar henne.
Nallen har varit viktig för barnbrottsutredningarna. Liksom hela Lisbeth Sjöströms framtoning, mammafigur - men med skarp blick och en polismans intuition.
Foto: Gunnar Westergren
Att behöva avsluta sin karriär med oro för det arbete hon lämnar, var kanske inte riktigt vad hon tänkt sig.
Sår i själen
- Att utreda brott där offren är barn är mycket speciellt och krävande. Egentligen hade jag väl tänkt att jobba med det en fem-sex år, men jag blev kvar. Det blev ett slags kall. Jag har verkligen känt att jag gjort en insats, säger hon.
Barn som utsatts för sexuella övergrepp, misshandel eller andra kränkande brott har ofta djupa sår i själen. Förövaren kanske är en nära anhörig eller någon annan som barnet litat blint på. När det kommer till en polisutredning brottas barnet ofta med många motstridiga känslor, vill eller vågar inte prata, skäms, försöker skydda förövaren (som kanske är barnets pappa), anklagar sig själv och har svårt att berätta vad som hänt.
Tillit och trygghet, förtroende för den man pratar med, är A och O - och kanske är det det som varit Lisbeth Sjöströms framgångskoncept.
Mamma med skarp blick
Hon utstrålar värme och empati, trygghet och klokhet, en slags mammafigur fast med skarp blick och en polismans intuition.
Men det gäller att vara oerhört professionell, att inte låta sig ryckas med och börja känna för mycket, konstaterar hon.
- Alla förhör med barn videofilmas, filmer som sedan fungerar som underlag för åtal och som bevismaterial, de granskas av både åklagare och försvarsadvokater och det gäller att vara helt korrekt, att aldrig ställa en fråga som kan uppfattas som ledande eller göra något som skulle kunna misstänkas påverka barnets vittnesmål.
Godtrogna mammor
Ändå är det nästan omöjligt att inte ta barnets parti, att inte påverkas känslomässigt.
- Barnen är ju de finaste vi har, säger hon eftertänktsamt, och att möta dem som brottsoffer är...
Lisbeth Sjöström tystnar, tänker efter och fortsätter:
- De är ju så utsatta, så plågade och förvirrade, har svårt att berätta och skäms för det som hänt, även om de själva inte har någon skuld i det. Att sedan barnets mor ofta reagerar med chock och har svårt att tro på barnets berättelse, gör ju inte saken bättre.
Utstuderad taktik
Hon konstaterar i det sammanhanget också att ensamma mammor ofta är naiva och godtrogna, samtidigt som pedofiler utstuderat använder exempelvis nätdejting till att hitta just kvinnor med barn i en viss ålder.
- Så hemskt är det, och det kan vara svårt att ta till sig som ensamstående mor som just träffat "en så trevlig man" på nätet.
Förlängd preskription
Under Lisbeth Sjöströms 17-18 år som barnbrottsutredare är det ändå mycket som blivit bättre, bland annat att preskriptionstiden för grövre brott ändrats till tio år från det år barnet fyller 15 och att barnet numera ofta får en särskild företrädare, en juridiskt skolad person som kan ta över målsmans ansvar.
- Blir man utsatt för exempelvis sexuella övergrepp som femåring är tio års preskriptionstid ingenting, barnet behöver ofta komma ifrån förövaren och mogna som människa för att orka anmäla och vittna, så det är jättebra att det blivit tio år från det att de fyller 15 istället.
Vävning istället för brott
Nu ska hon alltså lämna sitt livskall och ägna sig åt en annan passion - vävningen - som kanske är det som gjort att Sjöström klarat sitt tunga jobb så bra och så länge.
- Jo, det är ett perfekt sätt att skingra tankarna, så visst kan det vara så. Man måste vara superkoncentrerad på det man gör, annars blir det fel, och då kan man inte grubbla över svåra utredningar, konstaterar Piteås sista särskilda barnbrottsutredare.
Så jobbar vi med nyheter