I söndags intogs Afghanistans huvudstad Kabul av talibanerna. Intåget avslutar ett intensivt blixtkrig där den islamistiska rörelsen på kort tid erövrat majoriteten av landets större städer och tagit kontroll över landsbygd och gränsregioner. 20 år efter skräckregimens fall styrs Afghanistan återigen av talibanerna.
– Det är fruktansvärt. Det finns inget hopp kvar, säger Safi Khatibi.
Safi Khatibi bor i Piteå men kommer från Herat, Afghanistans tredje största stad. Efter den amerikanska invasionen engagerade sig Safi och hans pappa i de demokratiska presidentvalen, ett engagemang som stått dem dyrt. Safi tvingades fly efter flera dödshot och ett bombdåd mot familjens hus. 2016 mördades hans pappa av talibanerna. I torsdags föll Herat och talibanerna styr nu åter i Safis hemstad.
– I 20 år fanns ändå lite hopp. Nu återstår bara mörker. Jag flydde från kriget, från att bli torterad och mördad. Nu styrs Afghanistan av den grupp som mördade min pappa och som mördat så många andra.
Utan att kunna sova följer Safi Khatibi utvecklingen från lägenheten i Piteå. Läget på plats är osäkert och Safi berättar att hans vänner och familj är rädda. Han plockar upp sin mobil och visar bilder på hur döda barn lämnats kvar på gatorna i Helmand där hårda strider rasat.
– Jag känner mig väldigt nedstämd. Min familj kommer aldrig att få uppleva frihet. Alla är oroliga. Mina vänner skriver mitt i natten, de kan inte sova. Att kunna känna sig trygg är viktigt för alla människor men i Afghanistan finns ingen trygghet.
– Jag är 32 år gammal. I hela mitt liv har jag sett folket i Afghanistan kämpa bara för att överleva dagen. Det här handlar om framtiden. Om skolan. Om flickorna och kvinnorna. Ska de få gå i skolan? Ska de ens få gå ut? Kvinnorna kommer att betala det högsta priset nu när talibanerna åter tagit makten.
Förutom religiösa motiv finns många etniska motsättningar i Afghanistan, där olika folkgrupper och klaner utövat makt på bekostnad av andra grupper. Safi Khatibi och hans familj tillhör gruppen tajiker. Då många tajiker kämpade mot talibanerna som del i Norra Alliansen är talibanernas förtryck mot dem utbrett.
– Jag och min familj är tajiker och vi pratar persiska. Det gör att vi just nu är i stor fara.
De många krigen i Afghanistan har format Safi Khatibis liv. Av totalt åtta syskon är fyra födda på flykt i Iran, däribland Safi. Då flydde familjen från det Sovjet-Afghanska kriget.
– Afghanistan har varit i krig i 40 år. Inbördeskrig, ryssarna, britterna, USA, Nato, Kina, Saudiarabien, även våra grannar Iran och Pakistan. Alla har velat dra fördel av de här krigen men det är oskyldiga människor som betalar priset. Det är afghanerna som offras.
– Min mamma minns ingen trygghet. Hon har inte varit trygg en enda dag i sitt liv. Hon fick inte gå i skola. Hon minns ingen fred. Ingen frihet. Vad ska man då hoppas på som människa?
Talibanernas återtåg släcker Safi Khatibis förhoppningar om att någonsin kunna återvända till Afghanistan.
– Det är en resa utan slut. Jag är född på flykt. Jag lever på flykt. Jag kommer att vara en flykting för resten av livet. Det tar aldrig slut.
– Afghanerna har alltid stått ensamma, vi ska överleva det här. Men jag glömmer aldrig. Jag kommer aldrig att glömma de barn som lämnats döda på marken. Hur onda kan människor bli?