I dag bor Lisa Länta i Piteå och är en profilerad advokat i samerätt. Men resan började i Jokkmokk och det är där vi börjar samtalet.
– Jokkmokk är för alltid hemma, mina rötter finns ju där. Min familj, min mamma, min syster och min bror, syskonbarn. Så är det men jag hade mina drömmar ganska tidigt och de sträckte sig lite längre.
Lisa Länta berättar om sitt tidiga intresse för hästar och hoppning. Ett intresse som skulle ta henne hela vägen till Libanon.
Vi återkommer dit.
– Jag ville hålla på med hästar och jag skulle bli advokat och jobba och bo i en storstad. Det var inte helt enkelt att lämna Jokkmokk men hästintresset var så brinnande att jag kunde inte göra annat. Jag ville tävla och resorna blev så många och långa.
Lisa Länta och hennes syster fick tidigt en ponny. Lisa var sex år. Och här grundlades ett livslångt intresse.
– Jag hade dessutom ett mål väldigt tidigt, kanske alltid, och det var att hoppa om SM-medaljer. Jag fick delta i två SM, ett i ponny som 13-åring och ett på häst när jag var 18 år, och förutom tävlandet fick jag även jobba med hästar på heltid. Den första ponnyn blev väldigt bra och kunde säljas och detta finansierade i sin tur en ny och så fortsatte det, berättar hon.
Sjöbo och Halmstad blev Lisa Läntas baser i söder som innebar en möjlighet att sadla upp på allvar. Hon blev också framgångsrik både som hoppare men också som skötare. Detta gjorde att hon år 2000 kunde flyga till Libanon med två hästar för att sedan träna och tävla i Mellanöstern under ett år.
– Det var jättespeciellt, det var väldigt speciellt. Det var fantastiskt roligt och lärorikt, jag red under tränare varje dag. Men det var speciellt. På den tiden var det väldigt mansdominerat och en rikemanssport. Det var svårt ibland att som kvinna kunna säga hur man ville ha sin häst skodd eller hur man ville ha andra saker och ting. Men det var lärorikt, det var det, en annorlunda upplevelse.
Hästsatsningen kom dock så småningom att få vika sig för studierna till advokat. När hon var färdig skulle hon nämligen sitta i Stockholm och då fanns det helt enkelt ingen plats för hästar längre. Nu stod affärsjuridik på schemat något som sedermera blev Lisa Läntas huvudspår. I dag är läget lite annorlunda.
– En stor det av mitt jobb i dag är jaktfrågor, samerätt, processrätt och brottsmål. Den gemensamma nämnaren är processerna i domstol som jag gillar. "See you in court". Härligt när spänningsprocesserna får utlopp.
Men du lämnade storstaden efter sex år?
– Jo, jag fick verkligen hemlängtan. Först blev det Umeå och så Piteå som blev närmare Jokkmokk, bara 20 mil. Det finns plats för både två hästar och tre hundar. Nu är det vår dotter Vilja som rider mest, påpekar Lisa Länta som nu är sin egen i advokatyrkets företagsvärld. Hon har under de senaste åren, bland annat, profilerats som en av två advokater som drivit samebyn Jåhkågasskas talan i den uppmärksammade processen mot staten i frågan om en gruva i Gállok. En process som går vidare.
Varför juridik?
– Familjen jobbade med renskötsel och ofta innebar det konflikter när renarna skulle flyttas. Jag minns särskilt en vinter när ett skogsbolag kom till trakterna där vi hade bete och sa att det skulle avverkas. Vi kunde inte ha några renar där. Då frågade jag varför vi alltid skulle flytta på oss och skogsbolaget sade att man måste ha avtal för att vara där. De hade – men inte vi. Jag grubblade på det en längre tid och frågade en kunnig domare som slog fast att vi samer måste lära oss själva hur det fungerar. Juridiska rättigheter och spelregler. Så fick jag in näsan och började läsa samerätt.
Nu kunde dock historien om Lisa Läntas juridiska skolning tagit ett abrupt och sorgligt slut. Sommaren, då hon precis fått besked att hon kommit in för att sitta i tinget i Stockholm, så drabbades familjen av en fruktansvärd tragedi när Lisas pappa Per-Arne spårlöst försvann.
– De fann båten tidigt men inte honom förrän efter att ha sökt hela sommaren och hösten. Det var otroligt svårt och jag var beredd att hoppa av för att kunna vara nära mina syskon. Men mamma fick mig på andra tankar, hon menade att jag måste ta chansen när jag fått den möjlighet jag hade drömt om. Vår mamma var tydlig. Hon hade ett enda superkrav på oss barn. Om vi ville jobba med renskötsel så skulle vi ha en utbildning först och det fanns inga genvägar, fortsätter Lisa Länta.
Och så blev det.
– Min syster Helena är utbildad lärare och min bror Rickard lyckades ta sig genom en bilmekanikerutbildning. Även om han tog varje chans att smita till fjälls, skrattar hon.
Hur är det att ha en tv-kändis (från Robinson) som bror?
– Rickard är en otrolig människa. Han kan bli kompis med ett träd om det behövs. Det är en begåvning. Sedan hade jag inte klarat mig vare sig utan honom eller min syster. De tar hand om mina renar och ser till att det fungerar. Jag är otroligt tacksam för all hjälp.
Antar att även syskonbarnen är på plats?
– Jo, de är där och hjälper också. Det är blivande renskötare alla fyra. Jag beundrar dem. Själv hade jag inte klarat att vara ung renskötare i dag. De kan mista sina djur via rovdjur, eller tjuvjakt eller på väg eller järnväg. Jag är för mycket för djur, jag skulle inte kunna ta det. Sedan måste alla komma ihåg att när våra marker krymper är det inte bara renen som får mindre plats. Rovdjuren drabbas också och så trängs de ihop med varandra med stora problem som följd.
Avslutningsvis. Din man Nicklas är entreprenör i gräv- och schaktbranschen. Vad talar ni om vid frukostbordet?
– (skratt). Vi har jätteintressanta samtal, Nicklas är min bästa vän i livet. Det är inte vi som bestämmer om det, exempelvis, ska bli en gruva i Gállok eller inte. Vi är vuxna och förståndiga människor och jag har lyft många frågor vid kaffebordet och Nicklas har gett mig så många kloka svar. Han är klok. Vi är inte låsta i positionerna utan kan vrida och vända på allt.