Perfektionist - javisst

Att vara perfektionist innebär timmar spenderandes att rätta till tavlor som hänger snett, kuddar som ligger i fel färgordning och kvitton som sorteras efter längd. Jag börjar smått inse hur mycket av min tid som ägnas åt liknande sysslor. Att inte kunna sova på grund av att brädorna i taket inte är ett jämt antal kan inte heller verka speciellt hälsosamt. Allting som inte är absolut bäst eller perfekt duger inte. Att någonting skulle vara halvbra kommer inte på tal. Att hela tiden leta fel och väga för och nackdelar tar en himla massa tid som skulle kunna ägnas åt en massa andra saker. Vakna upp Malin, det finns ingenting som heter perfekt!

Tydliga tecken på en perfektionist är när "stökigt" betecknas som en penna på fel plats eller när överkastet på sängen inte ligger helt rakt i förhållande till kuddarna. Ett annat säkert tecken på att allting inte står riktigt rätt till är när innehållet i resväskan kontrolleras tio gånger samt att en tillhörande packningslista innehållande varenda pinal som omsorgsfullt ska stoppas ner. Dessutom måste en ny lista tillverkas, där allting som redan är nedpackat skrivs ner. Efter det måste man kontrollera alla listor för att se att allting har blivit överstruket. Sedan måste väskan packas om tre gånger för att allting ska ligga efter typ av klädesplagg samt i färgordning.

Jag börjar inse hur otroligt mycket tid jag skulle ha över om jag slutade packa om mina väskor och ägna en kvart åt att bädda sängen på morgonen. Ingen har väl dött av en obäddad säng eller två olika sockar på fötterna? Från och med nu ska jag verkligen försöka låta bli att reta mig på tavlor som inte är i exakt 90 graders vinkel och böcker som inte står i storleksordning. Jag ska lägga ifrån mig böcker mitt en mening, istället för att känna mig tvungen att läsa hela kapitlet. Det blir revolution i min fyrkantiga tillvaro!

Jag har förresten fått en hel del reaktioner efter min pizzamiddag med tävlingsvinnaren. Nej, jag har inte blivit lika divig som jag framställdes och nej, jag har inte låtit publicera någon otrohetsaffär. Jag ska nu berätta hur det gick egentligen... Till mångas förtvivlan och till mångas lättnad kan jag bekänna att bonden inte fick någon fru, åtminstone inte under våran trevliga middag. Hur det står till med sökandet av fru i dagsläget kan jag dock inte uttala mig om.