Peder, 34, rodde utmaningen i land

När 34-årige Peder Åström den 2 maj klev ur sin roddbåt i Dominica i Västindien hade han skrivit in sig i historieböckerna. Han blev då förste svensk att ensam ro över Atlanten.

Inte särskilt rofyllt... snarare ett rejält handarbete. Trots att jag hade handskar på har jag rejäla valkar i händerna", berättar Peder Åström.

Inte särskilt rofyllt... snarare ett rejält handarbete. Trots att jag hade handskar på har jag rejäla valkar i händerna", berättar Peder Åström.

Foto: Gunnar Westergren

PITEÅ2014-05-16 19:00

En del uppfattar det som ren idioti.

Andra ställer frågan, varför?

– Utmaningen, svarar Peder Åström.

– För mig var det en utmaning.

Kotfraktur

Idén till en atlantrodd föddes för många år sen. Efter en arbetsplatsolycka där Peder Åström som takläggare föll och skadade rygg och armbåge, tog den ytterligare fart.

– Vid olyckan ådrog jag mig en kotfraktur i ryggen plus en fraktur i armbågen, berättar han.

Det var i samband med rehabiliteringen från skadorna som tankarna tog ytterligare fart. 2008 hade han bestämt sig.

– Jag såg det som en intressant utmaning, liksom testa gränserna, förklarar Peder Åström.

Han är i sig ingen duvunge när det gäller äventyr. 2004 deltog han i en expedition som rodde en vikingabåt från Ukraina till Azerbajdzjan, längs Dnjepr till Svarta havet, genom Georgien ut till Kaspiska havet.

2013 seglade han tillsammans med engelska kompisar över Atlanten.

Men nu skulle han genomföra en atlantrodd - alldeles ensam.

Rofyllt

Den sista januari äntrade han sin drygt sju meter långa och två meter breda roddbåt i vattnet utanför Teneriffa på Kanarieöarna.

I 90 dagar skulle han ro, ro och åter ro. Den 2 maj klav han ur sin båt i Dominica, Västindien.

– Det var otroligt jobbigt, säger Peder Åström.

Han syftar främst på värmen.

– Jag vet egentligen inte exakt hur varmt det var på dagarna, men nätterna höll sig runt 30 grader plus, berättar han.

Att ro nio timmar dygn ut och dygn in tar på krafterna rejält.

– Man tappar mycket muskler. säger Peder Åström.

Dessutom går det inte tillgodogöra sig all den näring som färdkosten i form av mjukkonserver innehåller.

Monotont

Dagarna var också tämligen monotona.

– Det handlade ju om att ro och hela tiden vara fokuserad på vågorna som ibland kunde vara tio meter höga, säger han.

Några allvarliga incidenter råkade han inte ut för.

– Nej, det allvarligaste var tappet av en åra, men jag hade ju nio med mig i reserven, så det var inga problem.

Oväder klarade han sig också tämligen lindrigt undan.

– Det stormade i tre dygn. Då fick jag kasta ut drivankaret och stänga in mig i sovhytten, ammars var allt lugnt, säger Peder Åström.

Till handlingarna

Nu blickar han tillbaka på äventyret och lägger det till handlingarna. Någon ny atlantrodd är inte aktuell.

– Nej, händerna har tagit rejält stryk, säger han och visar fram dem.

Trots handskar har han rejäla valkar.

– Jag har fortfarande ont i fingrarna, men det blir bättre för varje dag.

Nästa utmaning?

– Ironman på Hawaii. Den siktar jag på, men först ska jag återhämta mig från det här, säger Peder Åström.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om