Pamela Andersson har en bakgrund som rikskänd sportjournalist, men när hon den 3 juli 2012 blev akut sjuk i samband med en joggingtur i Stockholm var hon nytillträdd chefredaktör för Topphälsa. Ett svårt epileptiskt anfall, en stroke, men efter tre dagar skrevs hon ut från sjukhuset och tackade sin smala lycka.
Den värsta dagen
Några dagar senare kallades hon till neurologen på Karolinska sjukhuset och fick träffa en kirurg som hade ett helt annat besked. Det handlade om en hjärntumör som inte gick att operera bort.
– Det var som en film. Jag frågade "hur lång tid har jag kvar?" och fick svaret "vi vet inte". Det var den värsta dagen i mitt liv, berättar Pamela Andersson för en andlös publik på Kafé å läs på biblioteket i Piteå på torsdagskvällen.
Dagen blev inte bättre när hennes storgråtande åttaåring bönade "du får inte dö, mamma".
– Mitt i min egen rädsla tröstade jag och sa "Jag ska inte dö idag. Och inte i morgon heller".
En tuff kamp
Nej, Pamela Andersson är en fighter och beslöt sig för att slå tillbaka. Hon började träna hårt och förberedde sig mentalt för att klara den väntande operationen då så mycket som möjligt av tumören skulle tas bort.
Några veckor senare började strålbehandlingen och delar av håret föll av, men trots tårar och tunga dagar ibland var hon fast förvissad om att vinna kampen. Den 13 mars 2013, på sin födelsedag, fick hon domen.
– Sorry, strålningen verkade inte. Vi måste köra i gång med cellgifter direkt löd beskedet, berättar Pamela Andersson och det är många i publiken som har svårt att hålla tårarna borta.
i 1,5 år orkade kroppen med cellgifterna, men sedan gick det inte mer.
Ord på vägen
Pamela Andersson har skrivit en bok, "Jag ska inte dö idag", om sin kamp och sin vilja att inte låta sig nedslås av den svåra sjukdomen. Om att ta vara på glädjeämnena i livet och att inte ge upp, trots motgångar och tunga dagar. Om att acceptera, planera, fokusera och om att bara lägga energi på saker som går att påverka.
– Och en sak till, ta bara ut BRA saker i förskott, inte sorgerna. Så sent som i måndags fick jag besked att tumören är kvar, men den vilar. Bra, då är det fem månader till nästa kontroll och jag tänker fortsätta att kämpa mot, säger Pamela Andersson.
Och även om vi inte kan bära hennes sjukdom, så kan vi i alla fall anamma hennes vilja att stå mot när bekymmer hopar sig i våra liv.