Fiskeribiolog Marcus Bryntesson på Fiskeriverket i Härnösand läste artikeln och kände igen arten.
- Vi fick en liknande krabba i en ryssja utanför Sundsvall för något år sedan, och det var en kinesisk ullhandskrabba, berättar han.
Ullhandskrabban har fått sitt namn från sina ullhåriga utväxter (ser precis ut som blöt ull) på framklorna och kan bli upp till 15 centimeter lång om man räknar med benen. Den hör hemma i Kina, men har sedan 1900-talets början utbrett sig alltmer i Europa, dit den förmodligen kommit i fartygens barlasttankar. Till Sverige kom ullhandskrabban på 1930-talet.
Nordligaste fyndet
Men frågan är om den någonsin tidigare funnits så långt norrut i Sverige som i Jävre.- Inte vad jag känner till i alla fall, säger Lars-Åke Janzon, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Naturhistoriska riksmuseet kartlägger utbredningen av främmande arter i Sverige, och håller därför koll på ullhandskrabbans framfart.
- De nordligaste rapporter vi fått kommer från Höga kusten, men redan där ullhandskrabborna ovanliga. Så det är ett särskilt fynd som ni gjort uppe hos er.
Blir allt vanligare
I Mellansverige är ullhandskrabban mer vanligt förekommande.- Vi har fått väldigt mycket rapporter från Stockholmstrakten i år, och det verkar som om den blir vanligare och vanligare, säger Lars-Åke Janzon.
Ullhandskrabban livnär sig på andra ryggradslösa djur, växter och ibland fiskar som fastnat i fisknät. Den klarar sig bra i sötvatten, den brukar vandra upp i vattendragen och kan även röra sig på land.
Ingen fortplantning
Däremot kan den inte föröka sig på den svenska östkusten. Fortplantningen sker i saltvatten, och salthalten i Bottniska viken och Östersjön är för låg för ullhandskrabban.- Vi har i varje fall inga bevis för att den fortplantar sig i svenska vatten, säger Lars-Åke Janzon.
Och det är nog tur att den inte kan föröka sig här. I Tyskland och England finns ullhandskrabborna i sådana mängder att de blivit ett problem. De orsakar stora skador på fisknät, som de klipper sönder med sina saxklor. Och deras gångar kan underminera stränder och dammar.
Man har inte heller särskilt stor glädje av ullhandskrabborna som maträtt.
- Nej, visserligen går de att äta, men de är inte goda, säger Lars-Åke Janzon.