Att ta fram de aktuella järvägsplanerna är ett tidsödande arbete som tar 2–3 år, men den delen sköts helt och hållet av Trafikverket och deras inhyrda konsulter. En järnvägsplan handlar i korthet om att ta fram en smalare korridor för järnvägens sträckning. För detta arbete har EU beviljat 100 miljoner och lika mycket har de regionala intressenterna bidragit med.
– Vi har en organisation som leds av en projektgrupp som består av Trafikverkets experter, en konsult anlitad av Norrbotniabanan AB och jag själv. Det rullar på, säger Gusten Granström, vd för Norrbotniabanan AB.
Parallellt med detta pågår förarbetet av byggandet av den milslånga sträckan Umeå–Dåva industriområde. Ingen spade i jorden, men regeringen har vid åtskilliga tillfällen lovat byggstart av den delen under mandatperioden (senast 2018).
En byggnation av Norrbotniabanan finns idag inte med i den nationella transportplanen för 2014–2025. På sin hemsida skriver Trafikverket att ”sker förändrade prioriteringar i nationella transportplanen och finansiering beslutas är en byggstart 2018 möjlig”.
– Jag är övertygad om att så kommer att ske. Jag hoppas dessutom att Norrbotniabanan finns med i någon form när trafikplanen revideras, säger Gusten Granström.
Regeringen har inte heller utsett en statlig förhandlingsperson och signalerna är att det bakas in i Sverigeförhandlingarna (som bland annat handlar om snabbtåg i Södra Sverige).
– Då behövs ett tydligare uppdrag för Norra Sverige. Så fort vi vet hur det blir så riggar vi en egen förhandlingsdelegation.
Samtidigt behövs nya miljoner för att komma igång med järnvägsplanerna för sträckan Skellefteå–Luleå.
– Om vi sköter oss nu så är chanserna goda att EU bidrar med 50 procent av kostnaderna för det. Det kan ske om ett par år och då kan förhoppningsvis järnvägskorridoren genom Piteå kommun äntligen smalnas av, säger Gusten Granström.
Parallellt med detta hoppas att Granström att själva byggandet från Umeå är i gång. Hur kostnaderna för detta ska fördelas är inte på något sätt klart.
– EU kan bidra med 20–30 procent. För resten av kostnaderna måste vi hitta ett finansiellt upplägg.
Är inte det statens ansvar?
– Ja, men tyvärr har mer och mer glidit över i ett tänk om medfinansiering av berörda kommuner och regioner eller rent av näringslivet, men jag tror nog att det löser sig, säger Gunnar Granström.