Nervigt och dansant

ROCK/POP. För ett drygt år sedan fick den unga Sheffieldgruppen Arctic Monkeys till den bäst säljande debuten någonsin i Storbritannien. Tufft att matcha, men glöm snacket om den svåra andraskivan. "Favourite worst nightmare" äger samma aviga larm och intensitet som debuten. Visst, en del av nyhetens charm är borta, men istället har bandet mognat och breddat sin dansanta brittrock.

Ja, det är väldigt brittiskt. I botten Clash och Jam, men vill du ha nutida referenser så är släktskapet till Franz Ferdinand och Libertines inte särskilt avlägset. Men det ska sägas, Arctic Monkeys apar inte efter. Alex Turner sjunger med kaxigt självförtroende och ibland är väl Jamie T den där släktingen. Det stötiga nerviga svänget med stundom lätt funkigt anslag är välgörande smittsamt. Och, som sagt, dansant. När de lugnar ner sig som i fina "Only ones who know" kan man pusta ut i en tryckare.

Nervigt och dansant

ARCTIC MONKEYSFavourite worst nightmare(Domino/Playground)PPP