Ned med alla ful-palts-tillverkare
Foto: Andreas Renlund
Jag hade en mindre bra dag i mitt yrkesutövande. Jag behövde tröst och stärka mig för att återkomma med ny kraft. Men hur, vad, med vilken kraftkälla? På väg mot mitt nuvarande hem, Horn vid Överenhörna, invid Mälaren, så fann jag i min matbutik ett paket med det poetiskt klingande namnet "Piteåpalt". Lyckan var gjord, vad kunde bättre vända denna dags surmulenhet och skingra de dystra molnen på min himmel bättre än tre uppstekta pitepaltar. Jag gjorde genast affär!
Glad i hågen tog jag bussen hem, och lät ingen tid undfly då jag klev in i stugan. Jag tog ut palten, skar upp den i bitar och lade ned den i stekpannan. Dock, redan här, insmög sig en känsla av osäkerhet. I kökets dunkel kunde jag inte riktigt se paltens färg, ytskickt och snitt ytan Kändes den verkligen som palt? Den var ju så mjuk. Så tunn i kanterna, knappt en centimeter tjock .
Stod inte rätt till
När smöret började fräsa och "palten" brynas så märkte jag att något inte stod rätt till. Den betedde sig som en kroppkaka, den liksom frasade sönder, som om den var gjord av för mycket mjöl och massa tillsatser. Väl vid matbordet besannades mina farhågor. Det var en form av kroppkaka jag åt.
Jag läste på innehålls förteckningen från tillverkaren. Potatis, fläskkött, grynkorn, vetemjöl, ägg, mjölkpulver, vegfett.
Ägg! Ägg i palt! Skandal! Nej detta var inte de ingredienser som min mormors syster, husa åt Norrbottens landshövding, lagade palt på. Nej, Pitepalt är robust, hård som en norrländsk vinter och lika välsmakande och oefterhärmelig som åkerbär är i sin
ringhörna.
Det finns bara ett sätt att laga den på och den så kallade palt jag köpt denna dag var inte lagad därefter.
Så gick den dagen bryskt mot natt och till ände.
Men innan sömnen tar mig, i bitterljuvt norrländskt vredesmod, tänkte jag i alla fall författa detta brev, öppet till Piteås folk (och till hela världens befolkning, lika bra det, falsk palt är inte att leka med, ej heller norrlänningars bitterhet).
Skydda pitepalten
Om vi nu ändå är medlemmar i detta EU, och om grekerna får sina ostar skyddade så att endast deras ost kan stoltsera med ordet "Feta", om napoliborna kan göra detsamma med sin skyddade "Pizza Napoletana" och om franska regioner skall kunna dra vinning av att vara enda lagliga tillverkaren av "Roquefort" så borde Piteå äga samma rätt för att värna, vårda och skydda Pitepalten som lokal matkulturskatt och företeelse.
Det är på tiden att några Pitebor, med för staden typisk driftighet, går samman, och börjar reda ut detta med "Skyddad ursprungsbeteckning" med inriktning på Pitepalt.
Av alla EU:s beteckningar är det
den som är hårdast att uppnå, få godkänd av EU:s byråkrati, men
således också finast. Bland annat så måste råvaran komma från samma område där produktionen sker för att produkten ska bli godkänd.
Och finns det någon produkt som det borde tas strid för att skydda så är det just Pitepalten.
Kan ni kära läsare tänka er en mer lokal och mystisk maträtt, värd att slå vakt om, skydda från plagiat och förvanskning, än denna Piteås stolhet?
Nej, mer lokalt kan det inte bli.
Låt oss jämföra palten med fransmännens "Roquefort".
"Roquefort" får endast tillverkas av inhemska råvaror inom en "snäv cirkel av 560 franska kommuner". Jo, ni läste rätt! 560 franska kommuner! Ska detta vara lokalt får man fråga sig?
Då måste det ju vara än mer exklusivt ju mindre antalet kommuner man tillverkar en vara i.
Vi borde alltså kunna tolka ställningen till 559-1 i Piteå mot Frankrike om man verkligen la manken till med potatis och mjöl från "Piit" i tillverkning av en Palt för försäljning över disk.
Inga dåliga siffor det!
Ja, tänka sig det! Piteå slår Bonaparte, Tintins och Roqueforts hemland i en enda sekundsnabb, Storfors-stark, knock out! Pang! Ja, Pitebor har alltid varit nåt att lita på. Den saken är klar!
Nå vidare i resonemanget, på ett mer allvarsamt plan skulle faktiskt ett större lokalt värnande om de inhemska produkterna troligen gynna närområde i stad och landsbygd.
Vad skulle kunna göra Piteå mer känt än en av EU skyddad märklig grå klump (man skall inte skämmas över dess utseende) som exempelvis ätes med smörbytta och lingon, eller upphackad och uppstekt av exilnorrbottningar i huvudstaden, för att döva hemlängtan och jämmermod.
Bluffmakare
Nyligen besökte jag Jämtland och till min glädje fann jag att man där sedan tio år tillbaka har just projekt för att värna för det lokala matvarutillverkarna och där man fått ett otroligt genomslag. Det är verkligen väl utfört, exklusivt och man verkligen känner och får bekräftat kvaliten i de varor man där köper som bär märkningen "Eldrimner".
Detta är något som norrbottningar borde ta fasta på.
Det finns mycket gott mathantverk i norra Norrland och med pitepalten som flaggskepp, och symbol bör man kunna erövra bitar av vår omvärld med god mat och tradition. Om inte annat så slå Frankrike i minst antal kommunandelar som sagt.
Så stäm upp i ett "Leve Piteå och Pitepalten"! Sist men inte minst. Ned med bluffmakare från när och fjärran, falska recept och falska varubeteckningar! Ned med alla ful-palts-tillverkare.Stoppa dem! Fram för den äkta kärva pitepalten, gjord på ort och ställe, enligt urgammalt recept! God som ätbart guld! Piteås sak är vår sak! Vart än vi befinner oss, geografiskt och i livets vimmerdal.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!