Den svenska åkerinäringen befinner sig på många sätt i kris. Villkoren för seriösa företag med avtalsenliga löner och goda anställningsvillkor för sin personal utsätts för osund konkurrens från oseriösa konkurrenter utan kollektivavtal och utländska åkerier som betalar skatt i ett land och hämtar sina utländska chaufförer från något av den europeiska unionens riktiga låglöneländer.
I ett inslag i Nordnytt berättar Transportarbetareförbundets ordförande i Norrbotten, Robert Savela, om hur det kan vara att jobba åt ett av alla de utländska bemanningsföretag som verkar i Norrbotten och i övriga Sverige. Det är en berättelse om obetalda väntetider när den bil han skulle köra var försenad till bytesplatsen. Lön utgick nämligen enbart för den faktiska körtiden.
Men det är också en berättelse om en anställning som bara gällde för den faktiska körsträcka han utförde. När det blev dags att lämna över till nästa chaufför upphörde bemanningsföretagets ansvar. Robert Savela berättar så här om vad som hände därefter: ”Den resan fick du då bekosta själv och ta dig hem i stort sett bäst du ville och då blir förtjänsten inte så hög, även om tretusen kronor kan låta bra för en niotimmarsperiod. Men slår du ut det på de timmarna så är det inte speciellt bra, för det kunde röra sig om 35–36 timmar innan du var hemma igen.”
Den verklighet som Robert Savela beskriver i Nordnyttinslaget är inget undantag inom åkerinäringen idag. Många seriösa företag slås ut i det hårda konkurrensläge som råder när oseriösa företag ägnar sig åt lönedumpning och kollektivavtalen sätts ur spel i den fria rörlighetens namn.
I förlängningen hotar detta att skapa en arbetsmarknad där människan, den anställde, blir en vara som hanteras precis hursomhelst. En marknad där det gäller att sälja sig så billigt som möjligt för att den dagen få ett jobb i konkurrens med den utländska arbetskraft som tas hit och utnyttjas hänsynslöst. Detta är också ett påtagligt hot mot den svenska åkerinäring som lever upp till vad man kan förvänta sig av en ansvarstagande arbetsgivare. Risken finns att den svenska åkerinäringen slås ut helt och hållet och vi får se hur utländska företag tar över helt och hållet.
Men detta är också ett påtagligt hot mot vårt svenska välfärdssamhälle. Om allt fler oseriösa arbetsgivare får fortsätta att härja fritt, och där skatter hamnar på andra ställen än i den svenska statskassan, så undergräver detta våra möjligheter att få in tillräckligt med skattemedel för att kunna hålla den nivå på den svenska välfärden som vi önskar.
Den smutsiga och osunda konkurrens som oseriösa företag bedriver slår således såväl mot arbetstagarna, mot de seriösa företagen som mot hela samhällsbygget. Det måste vi förstå. Vi måste därför mobilisera och blåsa till kamp för schyssta villkor och ordning och reda såväl inom den svenska åkerinäringen som på den övriga arbetsmarknaden. Ett sätt skulle kunna vara att, som LO föreslår, inkomstskatt ska betalas i Sverige under det första halvåret. Det skulle bidra till att sålla bort många fifflare och lycksökare utan att för den delen hota den fria rörligheten av arbetskraft inom EU.
Sedan är det en självklarhet att svenska kollektivavtal ska gälla inom vårt lands gränser. Ingen arbetstagare ska kunna utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som för penningens skull gör allt för att minska sina kostnader. Eller hur?