.
Det var ett helt vanligt veckoslut.
Det är så det börjar.
En helt vanlig helg i september.
Men hemma i det svartmålade huset på villakvarteret i Bergsviken vaknade familjen Åströms bebispojke aldrig ur sin förmiddagsvila.
Sive slutade andas i sömnen. Dog i plötslig spädbarnsdöd, bara några meter ifrån sin mamma.
Elin och Lars Åströms fyra barn blev tre och livet tog en ny vändning.
– Sive var en frisk bebis som snart skulle bli sex månader. Jag hade lagt honom på det som ska vara den tryggaste platsen i världen. I hans säng i vårt sovrum, men det var där hans liv tog slut, säger hans mamma Elin.
.
Om han var frisk, varför lever han inte?
– Det var jag som hittade Sive och efteråt tänkte jag hela tiden "om jag bara hade gjort si eller så". Jag visste inte hur jag skulle kunna leva med mig själv och mina tankar ett helt liv. Den första tiden präglades av enorm skuld, men jag har försökt ställa in mig på att det inte hade kunnat vara annorlunda.
Till en början undrade Elin och hennes man om deras yngsta son hade haft en dold sjukdom, eller något annat problem de inte upptäckt.
– Vi blev förberedda på att det kanske inte fanns en förklaring, men det kändes viktigt att få ett svar. Om han var så frisk, varför lever han inte?
Efter fem månader fick familjen svar, men dödsorsaken kvarstod.
.
Föräldrarna sov över
Den första tiden fick Elin och Lars hjälp av släkt och vänner.
– Våra föräldrar sov här och tog hand om vardagen, vi ville ha barnen nära men orkade ingenting. Det kändes viktigt att de skulle vara med i sorgearbetet redan från början, även om de inte behövde se de värsta stunderna när man inte kunde kontrollera sina känslor.
.
"Jag var inte mamma längre"
Sives storebror Ralf, som nu är 3 år, springer omkring med en robot i varje hand. Skrattgroparna djupnar när han tjorvar in sig i en lampsladd.
Familjens papegoja Judit landar på köksbordet och vill hjälpa till med legobygget.
Vi pratar om de första timmarna på sjukhuset, dit ambulanspersonalen tog Sive.
– Det kändes som om hela min identitet föll. Jag var Sives mamma, men plötsligt var jag inte mamma längre. Jag kände så, trots att de andra barnen fanns kvar.
Elin säger att hon gick från att vara mammaledig, som för henne står för något väldigt fint, till att vara sjukskriven.
Hon upplevde de två, mammaledig och sjukskriven, som varandras motsatser.
– Från början tappade jag tidsuppfattningen, varje vaken minut var hemsk, tankarna var så smärtsamma.
.
Mardrömmar om ambulans
För att bearbeta började Elin skriva, både vid dator och för hand.
– Med tiden har det blivit som en slags dagbok. När jag läser det jag skrev under de första veckorna kan jag verkligen leva mig in i hur det var. Det är svårt att uppfatta olika faser när man är i dem, men när jag läser blir jag påmind om att jag faktiskt passerat olika steg i sorgen.
Mardrömmarna var det första hon skrev om.
Hur hon höll Sive i famnen och gömde sig från ambulans och polis, övertygad om att byltet i famnen levde men att andra skulle säga motsatsen.
Hon säger att hon drömt scenariot – och versioner av scenariot från den lördagsmorgonen – så många gånger.
Att sömnen inte lämnat någon vila.
Som att kroppen provat på den värsta av känslor och lätt återskapar den i sömnen.
– Det blir jobbigt att gå och lägga sig och riskera att drömma att det händer ens barn något. Det är det värsta tänkbara, men när man vaknar så inser man att den mardrömmen är verklighet. Då är det inte lätt att vända på sig och somna om.
.
Går runt bland barnen
Sömnen blir ett laddat begrepp.
Sive dog i sömnen, i sovrummet.
Ibland har det varit lättare att slumra på soffan.
Och så mardrömmarna.
Om kvällarna går Elin runt bland barnen och lyssnar så att de andas.
– Jag har alltid upplevt mig som en lugn mamma, men nu har jag en annan stress i mig. Även om jag vet att det är osannolikt att något ska hända barnen när de sover. Men har man en gång varit med om det oförutsägbara, så tror man omedvetet att det mesta faktiskt kan hända.
.
Inga genvägar
Judit kniper med näbben kring en gul legobit. Utanför stannar postbilen till vid brevlådan.
Elin skojar med Ralf, säger sedan att hon delvis blivit förändrad.
Att hennes sätt att se på saker har ändrats.
– Många gånger har jag tänkt att nu blir det inte bättre, den här känslan ska jag leva med resten av mitt liv. Men jag inser att det blir bättre, det enda man behöver är tid och tiden kommer och går av sig själv. På ett sätt är det tungt att veta, men det finns inga genvägar.
.
Begrava sitt barn
Inför begravningen förberedde Elin och Lars sina barn. De läste och tittade på tecknade bilder om hur det kan gå till. Inför själva ceremonin gick de in en stund före för att barnen skulle hinna känna in situationen.
– I efterhand känner vi att vårt fokus låg på barnen, det är ganska naturligt, och själv trodde man att man var förberedd. På ett sätt kan man kanske aldrig förbereda sig på att begrava sitt barn. Det var svårt att hinna med sin egen sorg.
.
Sives sommar
Nu i mars skulle Sive ha blivit ett år.
– Ska man dra ner ett liv till bara sex månader, så hade Sive det bästa liv man kan ha. I efterhand är det lätt att bara minnas det som var bra, men Sive var verkligen genomglad och frisk i hela sitt korta liv. Han var helt perfekt.
Familjen kallar förra sommaren för "Sives sommar".
–Vi var lediga tillsammans och jag är så tacksam för att vi fick den tiden. Man älskar sina barn till hundra procent, men när något hemskt händer ökar kärleken till hundrafemtio procent. Har man något och blir ifråntagen det så blir man mer rädd om dagarna man har.
.
Olika sorger
När ett barn dör är det många som sörjer.
I familjen ser sorgen ut på olika sätt.
Den ser också olika ut olika dagar.
– Ibland sörjer jag min son, andra dagar sörjer jag syskonens lillebror. Ralf och Sive var så nära i ålder, de hade haft ut så mycket av varandra. Ibland kan barnen fråga när Sive kommer hem. Det är svårt att förstå att han är borta och när vi pratar om vår familj är barnen noga med att Sives namn finns med, säger Elin.
.
Rymdängel
En blåmålad trälåda med hans namn målat på locket står i vardagsrummet.
En målning med barnens ansikten i svartvitt klättrar uppför en vägg.
Högst upp finns Sive, med små vingar tätt intill.
– Alla har sitt sätt att se på det som hänt och det ändras också med tiden. Sexåringen har sina fantasier om vad Sive gör i dag, det finns en hel värld byggd kring hans liv som rymdängel. Häromdagen sa Ralf: "Om Sive ramlar ner från himlen så ska jag fånga honom".
– Vi vuxna pratar om att vi saknar Sive och att vi är jätteledsna, men att det kommer att bli bättre. Vi pratar också om att man får gråta när man vill, men att saknad kan se ut på många olika sätt.
En annan aspekt har varit att prata om det som hänt så konkret som möjligt.
– Just när det handlar om spädbarnsdöd är det ju så att barnen faktiskt somnar in, men vi försöker att inte använda det uttrycket för att barnen inte ska bli rädda för att sova. Även om tanken med att vara finkänslig är god, så finns risken att det blir svårt att förstå om man förfinar för mycket.
.
"Vi två som vet"
Mitt i allt finns också två föräldrar. Två individer och ett par som ska mötas och hantera alla känslor. Sina egna och varandras.
– Jag tror att antigen växer man ihop eller så växer man ifrån varandra. Jag känner att det är ju bara vi två som verkligen vet hur det är, för vi är ju Sives föräldrar. Det gäller att skapa utrymme för varandra och komma ihåg att man är olika. Ibland kan det vara jobbigt att visa att man mår dåligt, eftersom man vet att det påverkar ens partner också.
.
Tia-fadder
Från den första tiden som isolerad hemmavid har Elin nu börjat arbetsträna.
Tillsammans med sin syster har hon också startat den ideella organisationen "Många bäckar små".
Tanken är att alla ska kunna vara med som månadsgivare, som tia-fadder skänker man en guldpeng varje månad.
Pengarna går till spädbarnsavdelningen på ett barnhem i södra Ghana.
.
"Sommar i P1"
Ytterligare ett steg vidare för Elin är att berätta om sina erfarenheter.
– Jag har skrivit för min egen skull sedan Sive dog, men med tiden har en känsla av att jag borde göra något av det vuxit fram.
Nu är Elin en av åtta kandidater till Lyssnarnas sommarvärd.
Via en omröstning på Sveriges radios hemsida blir en av de åtta sommarpratare i programmet "Sommar i P1."
– Jag har listat plus och minus med att berätta. Jag vill inte att småbarnsföräldrar ska bli rädda och ligga sömnlösa, plötslig spädbarnsdöd är trots allt väldigt ovanligt. Men jag har själv läst böcker av andra som förlorat sina barn, jag letade efter vad som fick de personerna att överleva och fann någon slags tröst i att det fanns en väg framåt, även om man inte tror det i början. Om någon som letar finner tröst i min historia så är det värt att dela med sig. När det värsta händer tror man att man är ensam om det.
Hon fortsätter:
–Jag delar med mig av de tyngsta och mörkaste stunderna i mitt liv och kanske kan någon hitta gemensamma nämnare i små delar. För mig blir livet inte jobbigare för att jag pratar om det som hänt, det finns så nära ytan hela tiden.
På samma sätt är det hanterbart att en av hennes bästa vänner fick barn bara någon dag efter Sives död.
–Så ser livet ut, det går vidare och förändras. Visst kan jag se ett barn sitta i kundvagnen på mataffären och tänka att sådär gammal skulle Sive ha varit nu. Men jag känner mig inte missunnsam och jag vill ju inte ha någon annans barn. Jag vill ha Sive.
.
Bytt mellannamn
Genom hela vårt långa samtal finns Ralf med i närheten. Som en glad virvelvind som visar snabba bilar på Memorykort och bygger hinderbanor med lego. Papegojan Judit klättrar i fönstret och biter fast i persiennsnöret.
Senare om kvällen kommer resten av familjen hem. De andra barnen och deras pappa.
Själv har Elin bytt ut sitt gamla mellannamn.
Numera heter hon Elin Sive Åström.
Hans namn, inflätat i hennes eget.
.
Plötslig spädbarnsdöd
… sker alltid oväntat och innebär att barnet hittas död i sängen
.… är ovanligt, i Sverige är det ungefär ett barn på sex tusen som dör i plötslig spädbarnsdöd.
.… sker oftast före sex månaders ålder.
.
* Man kan inte se några tecken på barnet innan det händer.
* Orsaken till varför det sker är inte helt klarlagd.
* Socialstyrelsen har gett råd för att förebygga Plötslig spädbarnsdöd sedan -94. Några råd är att låga barnet sova på rygg, att som förälder inte röka och se till att barnets ansikte är fritt.* Om man oroar sig mycket kan man få stöd och hjälp på barnavårdscentralen.
Källa: 1177