Theodor Aspelin ledde också under sina turneer en livslevande bock och besökte olika familjer. Pratsam och fryntlig som han var vann han allmän uppskattning hos barnen. Naturligtvis vankades det både pengar och godsaker under dessa besök.
En som också under senare tid, med sitt vita skägg, var förvillande lik jultomten var kantor Olof Selinus i Piteå. Han var däremot aldrig på turne utan nöjde sig med att svinga ordförandeklubban i välgörenhetsorganisationen Piteå jultomtar. Selinus var dessutom fattigvårdsstyrelsens ordförande.
Detta var i en tid när julen öppnar portarna för välgörenheten och en och annan av bygdens fattiga, både unga och gamla, skulle lyckliggöras.
Bägge var under sin Stockholmstid skrivna i Kungliga Hovförsamlingen. En församling som i dag är en icketerritoriell församling, omfattande Kungahuset samt anställda vid hovet och deras anhöriga. Församlingskyrka är Slottskyrkan på Kungliga slottet i Stockholm. Många har förfäder som varit anställda på Kungliga slottet (som var en stor arbetsplats) och dessa personer har då varit kyrkobokförda i Hovförsamlingen.
Syskonen Aspelin uppges ha haft sina rötter i Finland, med anor till adelssläkten Aspelin. Han lär vid något tillfälle ha uppgett att fadern var professor i Stockholm och en farbror, Kristian Henrik Tomas Aspelin,(1830-1919) disponent och chef för Fagersta bruk. Bägge söner till den framstående och förmögne tobaks- och sockerfabrikören Tomas Aspelin ( 1803-1877) i Stockholm, som 1852 köpte bruket. Det märkliga skulle i så fall vara att Theodor Aspelin föddes året före sin farbror.
Konstateras kan att, när Aspelin började "tomta" i bygden, julgranen enligt tidningen Norrbottens-Posten börjar beskrivas som vanlig. Om man inte hade julgran tändes åtminstone ett eller flera ljus i hemmet.
De som hade lyckan att få en julklapp kunde sedan drömma om de många julljus de skulle få skåda i kyrkan vid nästa morgons julotta.
Julnatten var för övrigt förenad med mycken vidskepelse. Bland annat berättas att om en flicka tog ett äpple som hängde i granen och lade det i sin ficka, hade detta kvar till nyårsaftonen samt på kvällen klockan 19 ställde sig i förstugudörren och åt upp det, skulle hon bestämt bli gift med den man som först passerade förbi.
När krafterna började tryta för syskonen Aspelin och de inte längre kunde ta vara på sig själva i stugan i Roknäs flyttade de 1913 in till kommunalhemmet (fattiggården) i Öjebyn. Theodor Aspelin, som då var blind, gick ur tiden 1918 och systern Hedvig 1920.
Theodor Aspelin var skriven i Piteå landsförsamling medan systern Hedvig fastän hon varit bosatt i Pitebygden i mer än 30 år aldrig kom att folkbokföras som Pitebo.
Vid dödstillfället var hon fortfarande skriven i Hovförsamlingen i Stockholm.
- Stjärngossarna genom sitt affärsmässiga sätt och slarviga uppträdande snarare är en plåga än en oskyldig anledning till glädje.
I detta instämde Norrbottens-Posten.
En tid före jul för 100 år sedan fanns också att läsa en insändare, där det uttrycktes kritik över att spriten flödade vid en bal i Infjärden, eftersom 45 liter brännvin och 10 liter konjak inköpts. Kommitterade svarade att det bara inköpts 40 liter brännvin och ingen konjak. Med det svaret tycktes debatten vara avskriven. Det framskymtade litet senare att det tidigare till höstbalerna tagits hem vin åt flickorna, men att det nu upphört för första gången.