Mysteriet med den objudna gästen

e En historia helt utifrån fantasins värld
Plötsligt skymtade jag något i ögonvrån, något som rörde sig. När jag tittade efter såg jag ingenting särskilt. Kanske var det bara någon fläck på glasögonen som lurade mig. Än en gång tyckte jag mig se något skymta förbi och när jag tittade efter, satt det en vit katt på mattan i hallen. Jag kan inte säga att jag blev lycklig även om det var en söt liten katt med klarblå ögon. Hon tittade ängsligt på mig och jag tittade tillbaka. Jag har faktiskt lite svårt för katter och skulle aldrig drömma om att lyfta upp en och hålla i knät. Där går gränsen.

När jag reste mig upp och gick emot den, gjorde den en snabb tvärvändning och försvann in i sovrummet. In under sängen kröp den och jag lade mig på knä och kikade. Jo där låg den längst bort i ett hörn och såg skrämt på mig. Jag skyndade mig att stänga dörren för säkerhets skull. Nu var den i tryggt förvar. Samtidigt kollade jag att ytterdörren var stängd. Jo den hade jag ju stängt

för en stund sedan när jag kom in efter att ha varit ut till postlådan.
Då hade tydligen katten passat på att smita in.

Jag övervägde om det var en god ide´ att låta den vara i sovrummet tills min man skulle komma hem. Tanken var nog inte så väl övertänkt. Katten kunde ju bli nödig och var skulle den då göra sina behov om inte i sovrummet. Det skulle bli extra städning och kväljningar för mig. Jag beslutade mig för att stänga alla dörrar så att endast sovrumsdörren var öppen och passagen genom hallen. Jag öppnade ytterdörren och satte mig vid köksbordet och väntade på kattens reträtt. Ingenting hände. Jag släppte inte passagen med ögonen för en sekund utan stirrade blint framför mig för att se om katten skulle smita ut. Hon borde känna frihetens vind blåsa genom den öppna ytterdörren.

Till sist tröt mitt tålamod och jag gick försiktigt in i sovrummet, lade mig på knä och kikade under sängen. Helt tomt! Ingenting där alls utom möjligen någon dammråtta. Jag letade runt i rummet och såg inte skymten av någon katt. Jag lockade och försökte låta snäll på rösten men inget hände. Jag insåg att det var helt uteslutet att det fanns någon katt inomhus längre.

När jag då gick ut i hallen för att stänga ytterdörren, sitter det en svart katt på trappan. Den tittar lite slött på mig och när jag viftar till med armen, så går den makligt nerför trappan, över gräsmattan och försvinner bort.
Kan någon förklara för mig hur en vit katt kan bli en svart katt?