Där de i kvarnarna gav bönderna möjlighet att få säden rensad precis som man ville ha det, till mjöl med olika grovhet. Där mjölet framställdes av de stora kvarnstenarna, som pressade kornet/säden. För att öka effektiviteten uppfanns konstruktioner som nyttjade olika energislag som drivkälla. De flesta av kvarnarna i bygden drevs av vatten och slutligen, sedan 1900-talets början, med elektricitet.
Bröderna Olof Magnus Bäckström och Elias i Harrbäcken, hade först Andersson som efternamn, efter fadern Anders, men sedan lades Bäckström till. Det nya efternamnet syftar troligen på Harrbäcken.
I södra delen av Harrträsket, i Harrträskbäcken, uppfördes år 1804 den första stora kvarnen, Harrbäckens kvarn. Tidigare fanns små skvaltkvarnar längs bäcken.
Om kvarnverksamheten i Harrbäcken berättar Norrbottens Posten i en notis 1857 att den äldre av kvarnarna i Harrbäcken brann ner och att bland annat 40 tunnor spannmål förstördes.
1861 rapporteras att den nybyggda kvarnen i Harrbäcken brann ned i juli. Hur elden uppkom var oklart, men det började brinna mitt på dagen.
1898 rapporterades det i en tullkammarberättelse att det fanns en ångkvarn och fyra vattenkvarnar i Piteåbygden. 1901 hade ytterligare en vattenkvarn tillkommit.
I en notis från 1905 tillkännages att kvarnen i Harrbäcken blivit tidsenligt rustad och var i full gång. Annonsen var undertecknad E.V. Bäckström
Kvarnen brann ned i maj 1909 och ägdes då av Albin och Johan Bäckström. 100 tunnor spannmål blev lågornas rov. Kvarnbyggnaden var försäkrad för 8 000 kronor. Orsaken antogs vara bristfälligheter i skorstenen.
1916 berättas att Harrbäckskvarnen var i tre våningar och en av bygdens modernaste. Tre kvarnar hade tidigare funnits på platsen, vilka samtliga brunnit ned.
Efter att i många generationer ha gjort tjänst åt ortens jordbrukare skattade den våren 1956 åt förgängelsen.
När kvarnen uppfördes första gången var den en av de första och största i bygden. Där fick bönderna ett antal kvarndygn var för att förmala sin säd.
Olof Magnus Bäckström, som föddes 1826, flyttade senare till Hemlunda, Bergsviken, där han avled 1901. Han var gift och blev far till tio barn. Två av sönerna emigrerade till USA.
Brodern Elias, född 1829, avled 1871 och var far till fyra barn.
Längs Alterälven fanns tre stora kvarnar, Porsnäs kvarn, Håkansö kvarn och Kopparnäs kvarn. Porsnäs kvarn användes längst. Verksamheten där pågick till år 1955.
Tidningsnotiser från 1850-1916 omnämner att det bedrivits kvarnverksamhet på bland annat följande platser: Degerfors kvarn i Pitholm, Rosvik, Roknäs, Bergsviken, Kallfors i Blåsmark, Lillpite, Bertnäs, Ytterstfors, Arnemark, Högsböle, Pålmark, Näsfors i Blåsmark, Jävre, Sikfors, Svensbyn, Altersbruk, Rosfors, Storfors i Piteå, Nyfors i Piteå, Boksel i Arvidsjaur, vilken till hälften ägdes av handlanden J.R Lindvall i Roknäs, och Stockfors i Älvsbyn.
Om Rosviks kvarn finns noterat att den år 1888 är nyrenoverad
– Och mal snabbt, säger mjölnaren Karl Johan Pettersson i en annons.
Han var född 1851 i Blädinge Småland och avled 1928 i Avan, Luleå.
Han kom till Rosvik via Roknäs kvarn år 1890 och förestod kvarnen till 1898, inte helt utan motigheter. 1905 flyttade familjen till Avan där Pettersson sedan började tillverka gravstenar.
1883 berättas att Stockfors kvarn, där Daniel Magnus Lundberg verkade, var nybyggd och att där verkställdes skyndsamt förmalning av spannmål efter tidsenlig metod.
Där fanns amerikanskt rensverk, försikt, franska och böhmiska kvarnstenar. De förra avsedda för stålsikt.
Daniel Magnus Lundberg som var född 1855 avled 1926 i Stockfors.
Per Anton Stenberg, som residerade i Jävre kvarn fick 1891 i uppdrag att att rusta upp det gamla kvarnhuset och därvid förse den med en siktkvarn för ett överenskommet pris av 200 kronor.
När sedan kvarnen på nytt ombyggdes 1910 var Stenberg inte längre i livet . Han var född 1835 i Blåsmark och avled 1899 i Jävre.
Bland sentida mjölnare vid Jävre kvar kan bland annat nämnas Odal Brännström, Hortlax, född och uppvuxen i Jävre.
Vid kvarnarna inträffade också en och annan olycka, med dödlig utgång. Som när Johan Johansson, Granberg i Roknäs i den så kallade Överstkvarnen i Roknäs år 1912 halkade och föll i vattenrännan och sedan klämdes fast mellan luckan och rännans botten