PT har vid flera tillfällen skrivit om problemet med att trädelar faller av från timmertransporterna som trafikerar Haraholmsvägen. Något som innebär en stor trafikfara för gående, cyklister och bilister på väg ut mot motorstadion, Gläntan eller industrierna på Haraholmen.
Nyligen kunde Bo Jonsson, boende på Kartudden, åter igen notera fem trasiga trästockar som han bedömde vägde cirka 15 till 30 kilo styck som låg vid vägkanten.
– Varför används inte den elektrifierade järnvägen ut till Haraholmen? Det är sällan vi ser någon transport på järnvägen, undrar han.
Och iakttagelsen stämmer mycket väl, enligt Lars Wikström, infrastrukturansvarig vid Piteå hamn.
– Vi har lagt ner både mycket pengar och tid på järnvägen, men vi får det inte att fungera. Det är frustrerande, säger han.
Vad beror det på?
– Det handlar bara om pengar, ingenting annat, säger Lars Wikström som menar att om det handlar på en sträcka på under tio mil är det mycket sällan transporterna körs på järnväg.
– Järnvägen är inte tillräckligt bra ännu för att frakta ut godset från exempelvis Smurfit Kappa. Egentligen skulle man ha haft en lastbil som gick på järnväg, säger Lars Wikström som även tar upp ovissheten kring Norrbotniabanans sträckning.
Arbetet med den elektrifierade järnvägen har pågått mellan 2012 och årsskiftet 2014/2015. Totalt har projektet, Haraholmens logistikcentrum etapp 1, kostat drygt 60 miljoner kronor.
EU:s regionala utvecklingsfond har bidragit med 30 miljoner, länsstyrelsen med tio miljoner, Piteå kommun med 15 miljoner och Piteå hamn med fem miljoner kronor.
Men i dag fraktas endast 70 000 av totalt cirka1,5 miljon ton på järnvägen varje år. Resten går via lastbilar/timmerbilar efter Haraholmsvägen.
Innan järnvägen elektrifierades, år 2010, transporterades 100 000 ton med järnväg per årsbasis – den siffran sjönk sedan till 20 000 ton år 2013.
– Så vi har tagit igen en del, målet nu är 250 000 ton per år med järnväg, säger Lars Wikström som tror att det är fullt möjligt att nå.
Men i förhållande till hur mycket som transporteras till och från hamnen är det fortfarande en liten del som går via järnvägen.
– Vi jobbar fortfarande stenhårt med detta, säger Lars Wikström som dock menar att ett annat bekymmer är att bangården inne i centrala Piteå skulle behöva rustas upp.