.
Kristina Paltén Àr ultralöparen och Àventyraren som ocksÄ Àr utsedd till Ärets utflyttade Pitebo och Àr invald som hedersmedlem i Paltakademin.
HĂ€r i PT har vi flera gĂ„nger skrivit om hennes senaste Ă€ventyr â att springa genom Iran. Innan hon tog flyget till Teheran berĂ€ttade hon om projektet och nĂ€r hon kommit halvvĂ€gs visade hon en del bilder.
Nu har Kristina gĂ„tt i mĂ„l och landat pĂ„ svensk mark. I torsdags förelĂ€ste hon hĂ€r i PiteĂ„. Ăventyret kallar hon âTusen och en milesâ.
.
DĂ„den i Paris
Kristina Àr alltsÄ den första kvinnan som sprungit ensam genom Iran.
ââJag ville se och ifrĂ„gasĂ€tta mina fördomar för att pĂ„ mitt sĂ€tt bidra till att göra vĂ€rlden mer öppen. Det kĂ€nns extra viktigt och aktuellt med tanke pĂ„ dĂ„den i Paris. NĂ€r sĂ„dant hĂ€nder finns det en risk att mĂ€nniskor blir mer misstĂ€nksamma och rĂ€dda för det okĂ€nda. Jag har tĂ€nkt pĂ„ vilken vĂ€rld jag sjĂ€lv vill leva i och bestĂ€mde mig för att anvĂ€nda löpningen för att bidra till att skapa det samhĂ€llet, istĂ€llet för att bara titta pĂ„.
.
Orkade inte
Hur fungerar det mentalt att springa sÄ lÄngt och lÀnge?
ââUltralöpning Ă€r nĂ€stan frĂ€mst en tanketrĂ€ning. Genom den Ă€r jag van att hĂ„lla fokus och Ă€r trĂ€nad i att byta ut en negativ tanke mot en positiv. NĂ€r jag var i Iran kom jag till en punkt dĂ„ jag inte lĂ€ngre orkade hĂ„lla oron borta, jag var sliten bĂ„de mentalt och fysiskt. DĂ„ tillĂ€t jag mig att grĂ„ta och grotta ner mig i negativa tankar. Men efter ett tag kommer förnuftet. âĂr det hĂ€r rimligt?â Nej, det Ă€r det ju inte. Att tillĂ„ta det Ă€r en medveten mental process. Man kan sĂ€ga att jag uppfostrar mina tankar.
.
Hur tar du hand om kroppen nÀr du springer sÄ lÄngt?
â NĂ€r man springer sĂ„ mycket Ă€r det som om kroppen gĂ„r in i ett annat tillstĂ„nd. Jag stretchade faktiskt inte en enda gĂ„ng men blev inte stel eller fick trĂ€ningsvĂ€rk. NĂ„gon gĂ„ng hade jag ont i lĂ„ren dĂ„ jag sprungit tre mil pĂ„ raken nedför, dĂ„ kĂ€ndes lĂ„ren mosade. Jag har fĂ„ngstrem till barnvagnen sĂ„ att jag kan putta den framför mig, annars tar det hĂ„rt pĂ„ axlarna.
.
Ăvervakad
Finns det nÄgot du har stött pÄ som du inte rÀknat med?
ââAtt det var ovĂ€ntat svĂ„rt att fĂ„ sponsorer, mĂ„nga var rĂ€dda för att det hĂ€r projektet skulle innebĂ€ra negativ publicitet. Och att jag inte tĂ€nkte pĂ„ min familj och mina vĂ€nner nĂ€r jag valde att utmana mina egna fördomar och rĂ€dslor. En kompis hotade med att göra slut med mig om jag Ă„kte, hon alla blev tryggare nĂ€r jag började springa och de sĂ„g hur fint jag blev bemött. I det blev det tydligt att sĂ„ mycket av det vi Ă€r rĂ€dda för bygger pĂ„ fantasifoster.
.
KÀnner du att du har varit övervakad?
ââJag vet att den iranska ambassaden i Sverige följde min blogg, liksom nĂ„gon ur regeringen i Iran. Jag uppfattade att de följde mitt Ă€ventyr för att de tyckte att det var enormt kul, men samtidigt tĂ€nkte jag noga vad jag skrev och hur jag skrev det, sĂ„ visst pĂ„verkade det mig.
.
Hur kÀndes det att gÄ i mÄl?
ââAbsurt. Jag hade varit pĂ„ vĂ€g sĂ„ lĂ€nge och tĂ€nkte: âĂr det verkligen slut nu?â. Det handlar ju bara om att sĂ€tta en fot framför den andra hela tiden â och sĂ„ skulle jag liksom bara sluta, det fanns ju inget direkt mĂ„lsnöre. I slutet sprang jag genom en mörk tunnel och nĂ€r jag kom ut ur den sĂ„g jag ett frosttĂ€ckt landskap och moln i dalen nedanför. Det var tre grader ute och otroligt vackert.
.
Vad har du för tips till andra som vill
ta sig an en utmaning av nÄgot slag?
ââHĂ„ll blicken pĂ„ mĂ„let, hinder Ă€r just hinder som man ska ta sig förbi. Har du inte rĂ„d, hur ska du göra för att fĂ„ pengar? Har du inte tid, hur ska du prioritera om för att ta den tiden. Jag brukar jĂ€mföra det med forspaddling. Om jag ska ta mig förbi en sten och bara tittar pĂ„ stenen sĂ„ kör jag pĂ„ den. IstĂ€llet mĂ„ste jag titta pĂ„ mĂ„let lĂ€ngre bort för att komma vidare.
.
Har du sprungit sedan du kom hem?
ââJag försökte springa nĂ€r jag kom hem, men hade ingen lust och dĂ„ lyssnar jag pĂ„ det.
.
Hur tÀnker du kring framtiden?
ââDet Ă€r klart att det finns drömmar, men efter en utmaning Ă€r det viktigt att fĂ„ vila, för det Ă€r klart det har varit tufft. I vilan kommer kreativiteten och idĂ©erna som tar mig vidare och om man gör nĂ„got som utmanar en Ă€r min erfarenhet att det kommer bonusgrejor i kölvattnet som man inte rĂ€knat med. Jag vill anvĂ€nda mina erfarenheter och har börjat skriva en bok om Ă€ventyret. Sedan ska jag hĂ„lla sĂ„ mĂ„nga föredrag jag kan och sĂ„ Ă€r tanken att det ska bli en film om mitt Ă€ventyr.