Min lilla vän
för en baneman.
Han kom varje morgon
till mitt bord
och vi talades vid
några ord
Ibland ryttlade han
utanför mitt fönster
förstod jag då intet
han hade ett inrutat mönster
När jag så kom
sjöng han som aldrig förr
och hans familj
flockades vid min dörr
Han var vinterns
tappraste uteliggare
kunde inte bjuda honom
huset mitt
naturbarn måste leva fritt.
En vacker sommardag
slog dödens käftar till
och ingen är
sorgsnare än jag
vi var vänner
han och jag.
Så jobbar vi med nyheter