Olle Bäckström som har stuga på Nötön, har en grävlingfälla 200 meter bort. Han är jägare och intresserar sig för viltet och dess liv. Men mårdhundar vill han inte ha i trakten och är glad att en mårdhund fångades in i tisdags. De var tre som hjälptes åt att fånga in den. Förutom Olle Bäckström så var Tony Christoffersson som är med i Mårdhundsprojektet med, samt Markus Lundberg från Nymans fiske.
– Tony hade laddat nya batterier i åtelkameran och natten mot tisdagen syntes mårdhunden. Han ringde och sa "nu är det skarpt läge" så han kom med gråhundstiken som hittade djuret i vassen efter 20 minuter.
Trion fångade in mårdhunden med hjälp av en snara och satte den i en hundbur för vidare transport till Haparanda.
– Den såg välmående ut. Den har väl ätit grodor och diverse annat, säger Olle Bäckström.
Han berättar att det är den andra mårdhunden han varit med om att fånga.
– Ifjol fick jag ett yngre, omärkt djur i fällan. Den var väldigt angripen av skabb så jag var tvungen avliva den.
Per-Arne Åhlén, projektledare på Jägareförbundet, berättar om den försvunna mårdhunden som nu fångats in på Nötön.
– Vi tappade den för tre år sedan för att batteriet i sändaren tog slut. Den höll sig undan vår radar i tre år men så dök den plötsligt upp i tisdags!
Den aktuella mårdhunden fångades första gången utanför Pajala i april 2015. Den steriliserades och märktes med sändare innan den släpptes utanför Överkalix. Efter tre månader fick man kontakt med den igen, då hade den vandrat 38 mil. Sedan blev det alltså dött, tills i tisdags när hanen fångades på Renön.
Efter att den genomgått hälsokontroll, avmaskning och fått en ny sändare ska den åter släppas ut för att locka till sig andra vilda mårdhundar för avlivning.
Största delen av stammen i Sverige finns i Tornedalen eftersom den vandrar över från Finland.
– Under de här tio åren som Mårdhundsprojektet pågått har vi bara hittat en handfull i Piteåtrakten, säger Per-Arne Dahlén.
Har ni märkt någon minskning efter den tuffa vintern?
– Det är oklart om det är vintern eller våra insatser som gjort att det är färre mårdhundar än ifjol. Våra insatser ger resultat.
Har något djur varit smittat med rabies eller dvärgbandmask?
– Nej och det har vi inte förväntat oss heller. Anledningen till att vi arbetar med arten är absolut främst för att de är ett stort hot mot markhäckande fåglar och groddjur. Släpper vi mårdhunden fri så ökar den snabbt.