Luddwigs tandbrev
Nu skriver jag ofta. Vill gärna hålla mina kamrater informerade om vad som händer med min hälsa.
I dag tog han fram min kattbur igen. Anade oråd men tänkte att det kanske skulle bära iväg på sjön. Det bar iväg till djurkliniken igen. Sedan mitt förra besök där har min store, tjocke husse noga följt mina spår kan man säga. Har inte fått den frihet jag förtjänar. Han har hållit koll på mig på ett sätt som klart avvikit från tidigare mönster.
Ett nytt blodvärde skulle tas. Det gjorde ont när nålen stacks in i min tass. Tur att man är tuff. Husse drog iväg och lämnade mig i sticket som vanligt.
Nu börjar det obehagliga. Trodde att solen gått ned för sista gången. Blev drogad och undersökt i munnen.
En besvärlig tand som under en längre tid irriterat mig hittades. Sedan minns jag inte så mycket mer. Under narkos, tror jag, drogs tanden ut. Blod, svett och tårar.
Då kom han till slut, när allt var över, och hämtade mig. Nog borde han väl för länge sedan förstått att tandvärk var den sprängande punkten i mina besvär.
Det var en stor lättnad att komma hem fast jag blödde och raglade.
Sänder detta brev på den världsliga kompisdagen till alla mina fans.
Hoppas ni har det bäst
Klokboken av Swärds:
"Vill du få någon att växa så klappa den människan på axeln!"
Så jobbar vi med nyheter