I slutet av 1930-talet ställdes en person i Älvsbyn inför rätten i Öjebyn, åtalad för lönnbränning. Lönnbränning var för övrigt ett ofta återkommande ärende hos rätten.
Med hänsyn till att det fortfarande kan finnas anhöriga till de berörda personerna har vi valt att bara ange de inblandade med ett par bokstavskombinationer.
Broder svarade
Istället för att iaktta personlig inställelse hade den åtalade skickat en broder som skulle svara för honom. Denne meddelade att den åtalade var sjuk och att han samma dag besökt Furunäsets sjukhus i Piteå för att bli undersökt.
– Har ni med något läkarintyg frågade domaren.
– Nej, det har jag inte, men han har i alla fall varit dit.
Detta faktum konstaterades också genom en påringning till ifrågavarande sjukhus, där man meddelade att svarande blivit undersökt men fått lämna sjukhuset sedan han fått lugnande medel. Åklagaren fann det i högsta grad märkvärdigt att sjukdomen just skulle bryta ut samma dag som målet mot svaranden var för.
Domaren, till brodern ombudet: Nå, vad säger nu O.O om åtalet?
– Ja, han yttrar sig ingenting. Det gick inte att få någonting ur honom.
Bryggalette?
Brodern hördes nu om sin roll i ett mål om samma sak, som avdömts tidigare samma år. Han skulle därvid ha sammanträffat med bland annat svaranden och blivit bjuden på hembränd sprit.
– Hur var det med spriten? Var den hembränd?
– Det kan jag inte avgöra.
– Tyckte ni att det ni drack smakade bolagssprit kanske?
– Nää, inte precis. Mer som pilsner.
– Kanske som Bryggalette eller "Hoppla"?
– Nej, hellre pilsner.
Åklagaren kallade nu ,sedan han yrkat ansvar på O.O för lönnbränning eller alternativt olovlig befattning med hembränd sprit, vittnesförhör med två ynglingar, vilka tidigare dömts för delaktighet i lönnbränningsaffär i vilken O.O enligt stämningen också var inblandad.
Eldade på
Det första vittnet berättade hur det gått till då man framställde brännvin i en lada. O.O hade varit med då vittnet och den andra ynglingen stämt träff i ladan. Fyra liter hade tillverkats, vilken kvantitet tillverkaren druckit upp och kanske bjudit bort till någon. Vittnet ansåg att alla tre, alltså även O.O. hade deltagit i bränningen. Samtliga hade haft var sin funktion att sköta.
– På vad sätt hjälpte O.O till? frågade domaren.
– Han eldade under karen, sade vittnet.
Åklagaren:
– Var det inte O.O som gav anvisning hur det skulle gå till?
– Ja, O.O och N.N hjälptes åt och jag såg på. Jag hämtade också en flaska.
Det andra vittnets berättelse var i alla detaljer överensstämmande med ovanstående uppgifter.
– Det var ju er apparat och er mäsk? På vad sätt hjälpte ni till?
– Ja, det var med kokningen:
Han eldade på kanske?
– Ja, det gjorde han.
Svarandeombudet framhöll att detta vittne skulle ha sagt att han "ljugit" på O.O:'
Domaren: Har ni sagt detta?
Vittnet: Ja, det har jag, men det var bara skämt.
Domaren: Vad som är sanning det är det ni sagt här i dag?
Vittnet: Ja.
Åklagaren sade sig vara beredd att överlämna målet men till följd av svarandens påstådda sjukdom måste han för vidare utredning anhålla om uppskov. Rätten satte då ut målet till ett senare ting.