För närvarande är det en sektion till studentkåren i Luleå, men enligt sektionsordförande Mikael Ekelund jobbar man som en kår på egen ort.
– Vi har ganska hög anslutning, drygt 25 procent är med, men det varierar över året.
Hur påverkar bristen på kårhus?
– Nu har vi en lokal där studenter kan micra mat och koppla av, men det är inte särskilt stort, säger Ekelund och visar runt.
Nya lokaler på baksidan av högskolan är på gång. Betydligt större med plats för 149 personer och en liten scen.
– Planerna var större, men har krympt. Det är bättre än inget.
Färre medlemmar innebär lägre intäkter. Idag får Piteåsektionen bidrag som går via studentkåren i Luleå.
– Det är prestationsbaserat. Vi får exempelvis bidrag för studiebevakning och nollningsperioden, säger Mikael Ekelund.
Varför tror du att så få är med i kårerna?
– Dels handlar det om vad vi kan erbjuda, men många studenter kanske inte förstår det här med studentinflytande. Vi ska jobba hårdare för att nå ut med information.
Universitetskanslerämbetet ser en fara i att studentkårer blir beroende av ekonomiskt bidrag från lärosätena?
– Självfallet är det bättre att vara oberoende. Det blir lite som om arbetsgivaren sponsrar facket, säger Mikael Ekelund.
I Luleå studentkår är cirka 20 procent av studenterna med.
– Det går framåt, 2013 var bara tre procent med. Men låga medlemsantal innebär att vi får anpassa verksamheten. Det är positivt om de statliga anslagen blir större, säger Emil Bostedt, vice ordförande i Luleå studentkår.