Den 2 februari 1911 lämnade familjen Johansson, efter en lång tågresa, hamnen i Hamburg. De åkte ombord på fartyget Habsburg, med destination Rio de Janeiro. Inställda på ett nytt liv i Sydamerika var förutom Johan Johansson, hans hustru i andra äktenskapet, Brita, född Sandberg, 16-årige sonen Karl och 13-åriga dottern Lovisa.
Behovet av arbetskraft för att odla upp landet var stort och de brasilianska myndigheterna sökte i hela Europa efter de som ville resa.
Få är det som känner att det var tiotusentals svenskar som drog till Sydamerika. Många av de tidiga Sydamerikaemigranterna lämnade Sverige sedan de 1909 svartlistades, inte minst efter storstrejken. För många var det omöjligt att skaffa sig nya jobb. De gick helt enkelt i exil
Samma år, närmare bestämt den 24 maj gick grovarbetaren Frans Fredrik Ferdinand Fridlund, Älvsbyn, hans hustru och tre barn, samt stenarbetaren Petter Anton Olofsson, Älvsbyn, tillsammans med hustru och fem barn ombord på fartyget Pernambuco i Hamburgs hamn. Även de med slutdestination Rio de Janeiro.
Brasilianska regeringen betalade resan från Hamburg. Resan till Hamburg betalade varje emigrant själv. Gratis resor gjorde att många valde Sydamerika före Nordamerika
De var också bland de sista som kunde ta del av erbjudandet om fri resa. Den 2 november 1911 upphörde nämligen de så kallade fria resorna till Rio. Därefter ebbade emigrationsvågen ut.
Långt ut i djungeln, i gränstrakterna mellan Brasilien och Argentina, kom emigranterna från Älvsbyn. Förhållandena i Brasilien var i många stycken påfrestande. Många av emigranterna från Norrbotten sökte sig därför vidare mot Argentina, som ansågs vara ett bättre invandrarland.
Men många ville efter en tid återvända hem till Sverige. På framställning av svenske ministern i Buenos Aires avsatte därför regeringen i Sverige pengar så att de utvandrade kunde återvända hem. Pengarna togs ur försvarsbudgeten.
Våren 1912 meddelade tidningen Norrbottens Posten att ett stort antal Brasilienfarare var på hemväg till Norrbotten, personer som begärt hjälp att få komma tillbaka.
Johan Johansson och hans familj blev dock kvar i Brasilien och slog sig slutligen ned i Santo Angelo, en region i västra delen av staten Rio Grande do Sul i Brasilien.
Av vad som gått att få fram avled Brita Johansson den 1 december 1933 i Santo Angelo. Hon var då 61 år.
Hemma i Sverige hade Johan Johansson lämnat fem barn, varav några av dem placerades ut i fosterhem.
Johansson gifte sig 1883 med Carolina Amalia Olofsdotter och fick med henne 11 barn av vilka tre dog unga. Hustrun avled 1901 och två år senare gifte han om sig med 10 år yngre pigan Brita Sandberg.
När Johan Johansson lämnad Sverige fanns där kvar 25-årige sonen Anders, som dog 1916 i Älvsbyn. Han var skomakeriarbetare och i kyrkboken antecknad som ”krympling”.
Dottern Johanna, 23 år, kom till Pitebygden 1905 för att sedan flytta till Stockholm. Där dog hon ogift år 1978.
Dottern Anna kom som 21-åring till Stockholm, gifte sig och fick efternamnet Pettersson. Hon avled 1978.
Sonen August, 18 år, fick 1911 en drängplats hos Petter Anton Bergman i Vistbacka. Han avled 1962 i Korsträsk.
Sonen Leo, 17 år, blev fosterson hos Per Oskar Jonsson i Böle. Han avled 1964 i Munksund. Dottern Elvira, 13 år, blev 1912 fosterdotter hos Johan och Lovisa Olofsson i Älvsbyn, Hon gifte sig Nordlund och dog 1976 i Bollnäs.
Andra med anknytning till södra länsdelen som drog iväg till Sydamerika var Olof Fredrik Persson och hans maka, född Brandell, i Norrfjärden.
Emigrerade gjorde även Emilia Karlsson-Zielasko från Storidan, Bredsel. Hon besökte sin födelsebygd Sverige i slutet av 1960-talet, men kunde inte tänka sig stanna kvar.
I emigranternas skara fanns Ida Elisabet Envall med familj. Hon var född Nordkvist, Strömnäs, Piteå.
Bland utvandrarna fanns även Erik August Hedman från Nästräsk, Älvsbyn och hans familj, Lillpitefödde Jonas Alfred Lundqvist och hans hustru Anna Fredrika, född i Grundträsk, Arvidsjaur, och deras två minderåriga barn, för att nämna några.
Familjen Lundqvist hörde till dem som 1912 återvände till Sverige. Anna Fredrika gick ur tiden 1938 och Jonas Alfred avled 1951. Sonen Knut Gustav avled 1993 i Åkersberga och sonen Klas Johan i Örebro 1987.