Livets snubbeltrådar
Om vi tar livets början från födseln och framåt. Första veckan är man bara varm och lycklig, kanske lite trött efter förlossningen. Det bästa som händer här på jorden är ju att få et barn, men ack ack. Andra veckan kommer man på att det finns barn som dött av plötslig spädbarnsdöd. Oron tuggar sig genom min kropp och bosätter sig där för alltid. Tänk om mitt barn skulle d ...
Tanken är outhärdlig och ordet som börjar på d ... får inte uttalas, då kanske mitt barn på något, ej utforskat sätt, blir smittat och det värsta händer. Nu har barnet kämpat sig genom det första året med sträng övervakning och fått alla sorts sprutor ett barn ska ha. Nu börjar barnet lära sig gå med allt vad det innebär. Blåmärken här och där. Tänk om de tror att jag misshandlar mitt barn. Som när hon klämde sig i ugnsluckan. Gör någon annan än mitt barn så?
Dagis ska det inte få gå på. Tänk om hon blir hackkyckling och personalen inte ser det. Kanske puttad nedför trappan och slår sig så illa att det d ... Mitt barn ska inte gå på dagis!
Vilket dagis har ditt kommit in på? frågar en mamma på barnavårdscentralen. Jag ordnar till mina anletsdrag och säger litet grumligt, "inget".
- Men barnen måste ju lära sig att ta sig fram här i livet, säger den sorglösa och, som jag tyckte, vårdslösa mamman. Jädrans besservisser.
Dåligt samvete gnager och hotar att överrösta mitt, "vara hemma hos mamma" och en dag har jag fyllt blanketten men skriver att det inte är så bråttom med plats. Glömmer gång på gång att posta brevet men till slut finns inte mer ursäkter och min man postar brevet. I mitt tycke är han en verklig svikare, han kan inte älska vårt barn lika mycket som jag. Det var nära att jag sa det högt.
Dagen D kom och vi gick till dagis med vårt barn. De hade just dukat till lunch och väntade på maten. Vi fick sitta bredvid vårat barn men inte vid samma bord. Jäkla besservisser tänkte jag och log mot den känslokalla förskolepersonalen. Bäst att verka trevlig annars kan de bli orättvisa mot mitt barn.
- Jesper han bits så honom får vi se upp med sa fröken.
Men! tänk om han biter mitt barn? Hon kan ju få blodförgiftning. Jag beklagade mig för min man. Han sa att "nog klar hon sä" och så var det slutdiskuterat. Jag ska smyga mig in så att ingen hör mig, jag ska minsann se med egna ögon.
- Men hej kommer du redan?
- Ja, ja tänkt hämt hon nålta tidigare ida, sa jag och kände mig avslöjad.
- Ja, Jesper han skulle till att bita din dotter i dag men hon tog tag i hans hår och knuffade bort honom, sa fröken.
- Verkligen, sa jag, nästan lycklig.
- Ja hä var väl då för väl att hon kan försvara sig sa jag och försökte se lugn och sansad ut, men inombords jublade jag.
- Hon kommer aldrig att våldtas när hon blir vuxen, min flicka. Hon har hårda nypor när hon vill. Nu är hon snart tonåring och tänk då på allt knark som ungdomen frestas med. Håhå jaja, det tar aldrig slut. Å tänk när de ska ha moped och körkort, du milde tid.
- Men vem är hä som styr allt häjna? Å tänk om hon bli arbetslös eller flytte utomlands. Där som hä är så hemska sjukdomar.
Så jobbar vi med nyheter